Dags att skärpa klimatverktygen!

debatt Idag är det fem år sedan Parisavtalet undertecknades. Avtalet gav oss ett mål för klimatarbetet. Men det krävs större insatser för att infria detta åtagande och Sverige har sin del av ansvaret, skriver Peter Wulff och Gösta Alfvén.

I december 2015 jublade många. Då, för fem år sedan (den 12/12), hade världens ledare lyckats komma fram till ett klimatavtal, och den franska presidenten François Hollande markerade tillfällets historiska betydelse, när han sa: “you can be proud to stand before your children and grandchildren”. USAs utrikesminister John Kerry kallade avtalet ”a victory for all the planet, and for future generations”. En liknande global eufori kanske inte funnits sedan Neil Armstrong tog de första stegen på månen nästan ett halvsekel tidigare.

Det man kommit överens om i Paris var att ”den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader”, som det heter på Naturvårdsverkets hemsida. Därmed är målet fastlagt, men sättet att nå det har lämnats öppet, så att varje land får välja hur man ska klara sin del av målet.

Parismötet hade betydelse redan innan det ägde rum. I Sverige inspirerades regeringen hösten 2015 att inför det förestående mötet skapa initiativet Fossilfritt Sverige.Det skulle vara ”en plattform för dialog och samverkan” mellan företag, kommuner och andra typer av aktörer; med andra ord en bred mobilisering av olika delar av samhället. Fossilfritt Sverige har sedan dess lyckats få mer än 20 branscher att leverera färdplaner, som stakar ut vägen till fossilfrihet. För personbilsindustrin anges t.ex., som ett viktigt etappmål, att det om tio år ska säljas minst 80 % laddbara bilar.

Efter Parismötet – och med den positiva kraften därifrån i ryggen – har Sverige gått vidare med klimatinitiativ, och 2017 lanserades det som kallats ”den viktigaste klimatreformen i svensk historia”. Den går under beteckningen klimatpolitiska ramverk och består av några viktiga komponenter, där en är det långsiktiga mål som säger att vi år 2045 ska ha uppnått nollutsläpp av växthusgaser. En annan komponent i ramverket ställer krav på att det upprättas en flerårig handlingsplan, och att regeringen varje år redovisar hur långt man kommit i klimatarbetet. För att ytterligare stärka arbetet med en hållbar klimatpolitik finns, som en tredje komponent i ramverket, det klimatpolitiska rådet, ett klimatpolitiskt expertråd som ska utvärdera regeringens politik och bidra till en ökad diskussion om klimatpolitiken i samhället.

Detta ramverk till trots kan Sverige inte sägas uppfylla sin del av Parisavtalet. Utsläppen av växthusgaser i Sverige minskade 2019 preliminärt med 3 % jämfört med året innan. Att utsläppen minskar är förstås positivt, men tyvärr är takten helt otillräcklig. För att klara åtagandena från Paris skulle minskningstakten istället behöva ligga på 12–15 %, som klimatforskaren Kevin Anderson framhållit. Situationens allvar understryks av Klimatpolitiska rådet, som i våras konstaterade att regeringens senaste klimatredovisning inte uppfyllde klimatlagens krav på redovisning av vad besluten kan betyda för växthusgasutsläppen.

För att nå önskad utsläppsreduktion finns olika medel, som sträcker sig från satsning på ny klimatsmart teknik till inskränkningar och förbud för vissa utsläppskrävande verksamheter. Någonstans däremellan finns ekonomiska styrmedel. Det är knappast förvånande att det sistnämnda är en favorit bland ekonomer. Ändå är det uttalande som publicerades i Wall Street Journal i januari 2019 anmärkningsvärt då 27 nobelpristagare i ekonomi och 18 andra högt meriterade ekonomer ställer sig bakom idén att minska utsläppen av växthusgaser genom höjda avgifter. Deras rekommendationer sammanfattas i fem punkter:

• en ”carbon tax” skickar en kraftfull signal till marknaden,
• denna koldioxidavgift bör höjas varje år,
• den skulle ersätta ”omständliga regleringar”,
• den behöver innefatta importerade varor och
• alla inkomster från systemet bör gå tillbaka direkt till medborgarna

(originaluttalandet finns på clcouncil.org/media/EconomistsStatement.pdf).

Detta är punkter, som borde vara av stort intresse för att hantera ett klimathot, där atmosfärens koldioxidhalt stiger stadigt, och den globala medeltemperaturen drivs fortsatt uppåt. Det leder till ofta återkommande och ökande katastrofer – som när det brinner i Amazonas, Australien eller Kalifornien, när Arktis isar blir allt tunnare, vattnet i världshaven stiger, översvämningskatastrofer gör människor hemlösa och torka orsakar utbredd svält och ökad dödlighet. Klimatförändringen är det största hotet mot mänsklighetens hälsa, enligt The Lancet Commission on Health and Climate Change 2015.

Paris gav oss ett mål för klimatarbetet. Sverige har sin del av ansvaret för att detta åtagande infrias. Femårsminnet bör bli en påminnelse för regering och riksdag att styra upp regelverk och styrmedel så att utsläppsminskningarna årligen femfaldigas och målen infrias. Det är dags att skärpa klimatverktygen!

Petter Wulff
Klimatsvaret/Citizens Climate Lobby

Gösta Alfvén
docent, barnläkare