Dags att skrota rut

Regeringen bör göra slut på alliansens experimentverkstad. Det skulle både frigöra resurser till välfärden och skapa en tydlig konfliktlinje inför riksdagsvalet.

När den borgerliga regeringen under Fredrik Reinfeldt införde rut, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, för tio år sedan presenterades det som ett politikens superlim. Jobben skulle bli fler, kvinnor jämställda och livspusslet gå ihop.

Så blev det inte.

Alla kartläggningar av vilka som utnyttjar rutavdraget visar en dramatisk övervikt för höginkomsttagare. Vid Karlaplan i Stockholm, ett av Sveriges allra rikaste kvarter, använder mer än var femte invånare rutavdraget. En dryg halvtimme därifrån med tunnelbanan, i Fittja, där varannan invånare räknas som låginkomsttagare, utnyttjar 0,3 procent rut.

Tydligare än så blir knappast rutreformens klassprofil.

Luftiga löften om kvinnlig frigörelse blev snarare ett rabattkalas för höginkomsttagare som utnyttjar städhjälp.

Luftiga löften om kvinnlig frigörelse blev snarare ett rabattkalas för höginkomsttagare som utnyttjar städhjälp, putsning av matsilver och rengöring av pooler. Dessutom är de jobb som rutreformen skapat betydligt dyrare än om samma skattemedel gått direkt till välfärden. Bara förra året betalade staten ut 15 miljarder kronor för avdrag av rut- och rottjänster. Men trots verkligheten fortsätter näringslivet, inte minst Almega, vrida och vända på siffrorna för att hamra in tesen att rut inneburit ett ekonomiskt mirakel för Sverige.

Det är direkt ohederligt.

I en rapport av Matilda Ström, publicerad av Arena Idé, dissekerar författaren rutmyterna. På frågan om avdrag för städtjänster är ett effektivt utnyttjande av skattemedel svarar hon ”entydigt nej”. De som vinner på rut är i stället konsumenterna av tjänster och aktieägarna som ”kan ta ut miljonvinster”.

Förespråkarna menar att rut-jobben är en trampolin in på arbetsmarknaden. Att avveckla rut skulle dränera staten på skattemedel, resoneras det. Argumentationen förutsätter att det rutbefriade samhället inte skulle kunna ersätta jobben med andra. Det är förstås lögn.

Rutreformen och ropen på ytterligare avdrag bygger på tanken att gemensamma problem ska privatiseras, marknadifieras. Privat läxhjälp i stället för ytterligare resurser i skolan. Privat städhjälp i stället för utvecklad hemtjänst och förskola. Och inte minst den unkna idén att somliga är ämnade att skura golv, medan andra gör viktigare saker.

Rut bygger på den unkna idén att somliga är ämnade att skura golv, medan andra gör viktigare saker.

När den svenska välfärdsstaten tog form ersattes slitsamma, lågavlönade och förnedrande jobb med högkvalitativa och värdiga. I stället för att fortsätta omfördela gemensamma resurser från låg- till höginkomsttagare borde vi göra just det.

Det är faktiskt inte rimligt att det snäva egenintresset trumfar allmänintresset. Ett decennium med med rut visar med all önskvärd tydlighet att reformen varit dyr, stigmatiserande och regressiv. Liksom ristat klasskillnaderna i fastare konturer.

Från och med 2016 halverades rutavdraget av den rödgröna regeringen. Det är en välkommen början. Nu är det dags att ta steget fullt ut och stänga alliansens experimentverkstad. En avveckling av rut skulle både frigöra resurser till välfärden och skapa en tydlig konfliktlinje inför riksdagsvalet. Högerns gemensamma förslag om låglönejobb och ett kraftigt utökat rutavdrag mot en vision för ett jämlikare samhälle och jobb med vettiga löner och villkor.

Det är helt enkelt dags att sätta punkt för avdragssamhället — och i stället rikta in politikens kompassnål på reformer som minskar klyftor och ökar medborgarnas makt.