Staten behöver styra upp skolan för att skapa en större likvärdighet. Det föreslås av en ny utredning och flera remissinstanser är positiva. Nu måste skolminister Lotta Edholm agera.
Likvärdigheten i den svenska skolan har försämrats. Klyftan i resultat mellan skolor och kommuner har ökat. En orsak är att skolan misslyckats med sitt ”kompensatoriska uppdrag”, det vill säga att ge extra stöd till skolor och elever med sämre förutsättningar. Den fördelning av resurser som sker i dag är långt ifrån träffsäker.
Ovanstående är en av de centrala slutsatserna i en gedigen rapport om statens ansvar för skolan (SOU 2022:53). Efter två års arbete har Thomas Persson, tillika generaldirektör för Myndigheten för yrkeshögskolan, tagit fram en rejäl utredning på 1 500 sidor som innehåller en rad iögonfallande fakta. I dag existerar kring 1 100 huvudmän inom grundskola, gymnasieskola och Komvux. Utöver de 290 kommunala huvudmännen finns omkring 800 enskilda huvudmän. Kapaciteten att styra skolan varierar emellertid starkt mellan dessa aktörer, enligt Perssons utredning.
Det vore fel att förskingra den kapacitet som har byggts upp i många större och medelstora kommuner
Däribland finns stora skillnader mellan olika huvudmän när det gäller kostnaden per elev. I genomsnitt kostar en grundskoleelev 119 300 kronor per år, men skillnaden mellan den kommun som betalar mest och den som betalar minst är 78 800 kronor. Delvis kan denna skillnad förklaras av att kommunerna har olika ambitioner och förmåga, något som i sin tur påverkar tillgång till läromedel och andel behöriga lärare. Det råder också stor skillnad mellan olika kommuner när det gäller i vilken mån de omfördelar resurser i grundskolan utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. Fyra av tio kommuner genomför överhuvudtaget inte någon kompensatorisk omfördelning. En orsak är att de inte har kapacitet att genomföra utvärderingar och analyser av hur skolorna fungerar.
I utredningen hävdas att det behövs ett systemskifte för att skolan ska bli mer likvärdig. Persson pekar på två möjliga alternativ. Antingen att staten tar över huvudmannaskapet för dagens kommunala skolor. Eller att staten förstärker ansvaret och styrningen av skolan, utan att bli huvudman. Flera skäl talar för det andra alternativet. Däribland att det vore fel att förskingra den kapacitet som har byggts upp i många större och medelstora kommuner.
Den sista mars gick remisstiden ut. Flera tunga remissinstanser är positiva. Skolverket instämmer i bedömningen att staten måste ta ett betydligt större ansvar för skolan, men föredrar att staten får ökade befogenheter utan att ta över huvudmannaskapet. Sveriges Lärare är ännu mer positiva och vill ha en kraftig förstärkning av den statliga kontrollen medan Elevernas riksförbund helst vill att staten tar över helt och hållet.
Nu återstår att se vad skolminister Lotta Edholm (L) gör av denna ambitiösa utredning. Liberalerna har länge krävt att staten ska ta ett starkare grepp om skolan, ja till och med att staten ska ta över som huvudman. I Tidöavtalet står dock ingenting om detta. Liberalerna kan knappast ha prioriterat frågan i förhandlingarna med de övriga Tidöpartierna. Det är därför hög tid att sätta press på skolministern. Vad kan och vill hon driva?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
