Dags för ett menskligare arbetsliv

Ledare Att befria sig från besvär med mens är ytterligare ett steg i kvinnors befrielsekamp. Sverige – kanske världens mest jämställda länder – går inte i bräschen i den här frågan. Det är synd, onödigt och dags att göra något åt.

Varje dag tvingas miljontals flickor stanna hemma från skolan – bara för att de har mens. För att de inte har råd att köpa mensskydd. För att skolan inte har några toaletter där man kan tvätta händerna och byta bindor. Många är borta många dagar varje månad, en del avbryter skolan helt och hållet.

Att mens stympar människors livschanser gäller inte enbart låginkomstländer. Under de senaste åren har aktivister uppmärksammat samma problem i Storbritannien: unga tjejer från socialt utsatta familjer måste stanna hemma från skolan när de har mens för att familjens inkomster inte räcker till för att köpa mensskydd.

I januari i år avskaffade Storbritannien äntligen ”the tampon tax”, momsen på mensskydd. Ett resultat av många års kamp.
– Äntligen kan vi förpassa den sexistiska idéen om att mensskydd är en onödig lyxprodukt till historieböckerna, jublade Felicia Willow, chef för en av Storbritanniens äldsta jämställdhetsorganisationer, Fawcett Society. Skottland har gått ett steg längre. I november blev Skottland första landet i världen att erbjuda gratis tillgång till mensskydd på offentliga platser som skolor.

Det handlar om en kulturell och en medicinsk befrielse.

I Sverige är momsen på mensskydd fortfarande 25 procent, trots att EU sedan 2016 tillåter medlemsstaterna att sänka den till noll, och trots att många engagerat sig för att sänka den. Och det som föreningen Mensen kallar »mensfattigdom« finns även i Sverige.

Ett mer omfattande problem är att många arbetsplatser inte är anpassade efter att människor menstruerar. I en ny undersökning som IF Metall har låtit göra säger fyra av tio kvinnor som menstruerar att de någon gång de senaste två åren hindrats att göra sitt jobb på grund av sin mens. IF Metall har över trehundratusen medlemmar på 13 000 arbetsplatser i hela Sverige. I undersökningen uppger 13 procent att de inte har möjlighet att gå ifrån sitt arbete för att byta mensskydd.

Kvinnor som har mens drabbas inte bara av skitiga eller obefintliga toaletter. Fyra av tio uppger att det inte finns ett öppet samtalsklimat på arbetsplatsen: det går inte att prata om hur man mår. Var tredje yrkesverksam kvinna som menstruerar har upplevt en kränkande jargong om mens på jobbet. Det här är förödande för industrin, som vill kunna rekrytera de mest kompetenta.

– Då kan vi inte bara förlita oss på att män söker jobb i industrin, konstaterar IF Metalls ordförande Marie Nilsson. Vi behöver kvinnor där och då måste man känna sig välkommen. I år är mens tema för IF Metalls firande av internationella kvinnodagen 8 mars.

Att befria sig från besvär med mens är ytterligare ett steg i kvinnors befrielsekamp. Det handlar om en kulturell befrielse: att göra mens till något som en kan prata om öppet. Att det kan stå en glasburk med tamponger inne på toaletten lika självklart som toalettpapper och tvål.

Menskampen handlar också om en medicinsk befrielse. Det är naturligt att ha mens, men det är ingen naturlag att behöva ha förlamande ont. Tidigare fick kvinnor med den mensrelaterade sjukdomen endometrios knappt någon hjälp av sjukvården alls. Läkaren skrev ”SVBK” i journalen, kod för sveda-, värk- och brännkärring. Det går frustrerande långsamt, men idag bygger vården upp endometriosmottagningar och de värst drabbade kan få en operation, och en väg ut ur ett liv med vidriga smärtor. Det handlar om att befria sig från de rent fysiska hinder som IF Metall uppmärksammar. Ohygieniska toaletter. Arbetsplatser som inte är anpassade efter att halva mänskligheten menstruerar under en stor del av livet.

Dags för ett menskligare arbetsliv.