Det kan inte vara vänsterpolitik att låta marknadskrafterna pressa ner skatterna eller låta nationsgränserna omöjliggöra effektiv kamp mot skatteparadis, skriver Göran Färm.
Att EU skulle spela en roll i skattepolitiken har hittills varit närmast tabu i Sverige. Devisen ”Svenska folkets urgamla rätt att sig självt beskatta utövas av riksdagen allena” har väglett svensk politik sedan Gustav Vasas tid.
I huvudsak håller principen ännu som en bas för våra möjligheter att upprätthålla ett ambitiöst välfärdssystem. Men, det finns ett stort men, som kräver nytänkande.
På grund av globalisering och teknikutveckling har nationalstatens förmåga att ta ut skatt av stora företag, men också välbeställda privatpersoner, försvårats. EU har därför också fått en roll, trots motståndet, på områden som t ex moms, energi- och miljöskatter, banksekretess m.m.
Därför är det svårt att förstå att riksdagens civilutskott i våras gick emot ett EU-förslag om att öka insynen i storföretags skattebetalningar – originellt nog med Vänsterpartiet som enda förespråkare för mera EU-makt!
I praktiken kan många gränsöverskridande företag idag välja var de vill betala skatt, och därmed hur mycket. Det skapar också en press på alla länder att reducera skattetrycket för att inte förlora jobb – ett »race to the bottom«. Sverige har inte sluppit undan, utan pressats att avskaffa arvsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt, och sänka såväl bolagsskatt som arbetsgivaravgifter.
Sammantaget har det blivit svårare att upprätthålla idén om nationell beskattning, både på grund av företagens och själva affärernas rörlighet över gränserna, men också därför att olikheterna skapar kraftiga incitament till skatteflykt och för politiker att erbjuda skattefördelar.
EU har länge diskuterat en mer gemensam skattepolitik på områden som präglas av rörlighet över gränserna, och utvecklat det gemensamma arbetet mot skatteflykt och skatteparadis. Både EU:s sparandedirektiv och OECD:s globala standards tvingar numera bankerna att t.ex. informera om vem som har pengaplaceringar i andra länder. Nu senast har den tuffa danska EU-kommissionären Margrethe Vestager gett sig på Apple som med avancerade skatteupplägg undandrar bland annat den irländska staten hundratals miljarder kronor.
Ändå visar avslöjanden som Luxleaks och Panamadokumenten hur mycket som återstår att göra, och hur enorma summor som försvinner. Vi talar tusentals miljarder!
LO:s förra chefsekonom P-O Edin utredde 2002 frågan i Skattebasutredningen, och kom bland annat fram till att »Sverige bör verka för en harmonisering av basdefinitioner och miniminivåer för de mest lättrörliga skattebaserna genom majoritetsbeslut — i EU«. Detta, menade Edin »…görs bättre i ordnade former än i en skattekonkurrens på lågskatteländernas villkor«.
Att ge EU, och i vissa fall det globala samfundet, större befogenheter här är det viktigaste vi kan göra idag för att tillföra välbehövliga resurser inom utbildning, jobb och välfärd.
Det kan definitivt inte vara vänsterpolitik att låta marknadskrafterna pressa ner skatterna eller låta nationsgränserna omöjliggöra effektiv kamp mot skatteparadis. Dags för socialdemokratisk offensiv för en tuff gränsöverskridande politik mot skatteflykt!
Göran Färm, f.d. Europaparlamentariker (s)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
