Dags för rationell järnvägspolitik

I slutänden är Stefan Löfvens löfte om förstatligande det bästa alternativet.

Efter Internationella valutafondens, IMF, och Världsbankens vårmöte i helgen lydde uppmaningen till de utvecklade länderna: Investera i infrastruktur! Bara då kan ni skapa reala investeringar och undvika farliga finansiella bubblor.

För plågade svenska tågresenärer är det goda nyheter. De senaste årens strul i tågtrafiken har drabbat oss alla. Förseningar orsakade av stora avbrott i järnvägsnätet tillhör vardagen. En vanlig fråga när man reser till ett möte, säg från Göteborg till Malmö, har varit: ”Tar du tåget?” ”Ja.” ”Då börjar vi med lunchen, så får vi se när du anländer.”

Förväntningar var därför stora när delbetänkandet i järnvägsutredningen, ”Koll på anläggningen”, i torsdags överlämnandes till regeringen. Föga förvånande riktar utredaren Gunnar Alexandersson förödande kritik mot Trafikverket, som har noll koll på anläggningen.

Kunskap om var reparationer behövs är fragmentarisk och spridd över landet, systematiseringen av data bristfällig. Man vet inte ens exakt vad man får för de pengar man betalar ut till entreprenörerna. En kvalificerad gissning är att skattemiljoner läcker ur systemet.

Alexanderssons tips till regeringen är att göra en ordentlig genomlysning. Själva det praktiska underhållsarbetet tycker han även fortsättningsvis kan skötas genom upphandling. Till Dagens Arena säger Alexandersson att han avråder regeringen från infria vallöftet om att förstatliga järnvägsunderhållet. Trafikverket klarar inte av det.

Frågan är om Alexandersson, som tidigare kritiserats för att vara partisk, bland annat har han fungerat som lobbyist för tågoperatörerna, har rätt? Att låta Trafikverket själva avgöra om de vill utföra underhåll i egen regi eller inte, är att avpolitisera hela järnvägsfrågan. Den är i grund och botten för stor för och viktig för att avgöras av anställda tjänstemän. Det handlar om människors rätt att resa, men också om näringslivets förutsättningar att frakta varor.

Därför bör också ansvariga politiker kunna ställas till svars när den viktiga, skattefinansierade infrastrukturen, fallerar. Som till exempel alliansregeringen som hållit Trafikverket så upptaget med att uppfylla idiotiska transportpolitiska mål att man tvingats att nedprioritera kärnverksamheten, det vill säga förvaltningen av anläggningen.

Så vad göra? Fackförbundet Seko föreslår att regeringen skapar en ny järnvägsmyndighet. Till att börja med kanske det räcker med att tillföra resurser för att Trafikverket ska kunna återta kontrollen av underhållet i spåren.

I slutänden är Stefan Löfvens löfte om förstatligande det bästa alternativet. Gunnar Alexandersson, den forne privatiseringsivraren, tvingas till slut hålla med. Förstatligande kan bli nödvändigt. Av effektivitetsskäl.

Tydligare än så kan det väl inte uttryckas: Bort med de ideologiska skygglapparna. Nu är det dags för rationellt tänkande i järnvägspolitiken. Fungera nu!