Dags för fredsrörelsen att steppa upp

Ledare Stora demonstrationer skulle inte bita på Putin. Den viktigaste pacifistiska handlingen är att inte spela med i krigshetsen.

Är vi på väg mot ett nytt krig i Europa? Såväl tidningsläsare som tiktok-användare möts av krigsrubriker.

Dags för fredsrörelsen att steppa upp. Men kan en fredsrörelse göra skillnad?

Historien är full av mäktiga fredsrörelser. Berättelsen som Lysistrates pacifistiska kärleksstrejk har traderats i två årtusenden. Vietnamrörelsen präglade en hel världs ungdomsgeneration.

Tyvärr är världshistorien också full av misslyckade fredsrörelser. Den moderna arbetarrörelsen kunde inte förmå proletärer i alla länder att förena sig och stoppa första världskriget.

Jag har själv gått i den största fredsdemonstration som någonsin hållits i Sverige, den 15 februari 2003. Tiotusentals människor gick från Norra Bantorget till amerikanska ambassaden för att stoppa kriget mot Irak. Det var kallt men människomassorna strålade i kapp med vintersolen.

Demonstrationerna för att stoppa Irakkriget var en av världens största samtida mobiliseringar, människor demonstrerade i fler än 700 städer i över sextio länder. Demonstrationerna lyckades visa kraften i den globala sociala rörelsen, och kraften i en digital mobilisering. Detta var innan Facebook, men e-postlistornas genombrott. Däremot lyckades demonstrationerna som bekant inte stoppa kriget.

(Den näst största fredsdemonstrationen i Sverige var den som hölls mot USA:s krig mot Vietnam i maj 1975. Den hölls när kriget redan var slut).

Om du vill ha fred måste du bygga fred

Så varför fylls inte Stockholms gator av demonstrationer mot Rysslands krigshets mot Ukraina?

En viktig förklaring är att det förmodligen skulle vara meningslöst. Demonstrationerna mot Irakkriget visade sig vara fruktlösa, men det fanns ändå en förhoppning om att ett demokratiskt land som USA skulle ta intryck av en folklig opinion. Ingen har några illusioner om att Putins regim skulle bry sig det minsta om demonstrerande svenskar. Eller demonstrationer i någon annan europeisk huvudstad heller. Och när fredsaktivister vågar sig ut på gatorna i Moskva möts de av brutal repression.

Mer avgörande är att den kanske viktigaste pacifistiska motståndshandlingen är att vägra spela med i krigshetsen. Sverige hotas inte av krig, svenska barn kan tryggt klicka vidare till ett trevligare inlägg på TikTok, ingen behöver hamstra toapapper, förmodligen inte ens i Kiev. Vi måste inte ge ytterligare miljarder till försvaret.

”Si vis pacem, para bellum” om du vill fred rusta dig för krig, är en lika sliten som kontraproduktiv klyscha.

Historiska ökningar av försvarsanslagen och militärer på Gotland gynnar Vladimir Putins genommilitariserade regim, sådant bidrar till att legitimera Rysslands upprustning snarare än att förhindra den.

De gamla romarna hade fel. Om du vill ha fred måste du bygga fred. Minska spänningar, kalla till förhandlingar, rusta upp diplomatin.

Dessutom måste du bygga fred från grunden, i samhället och vardagen. Att arbeta för att förhindra mäns våld mot kvinnor, att utrota föreställningen om att föräldrar har rätt att slå sina barn, det är att bygga fred. Inte minst i Ryssland.

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström påminner om det som är förutsättningen för Putinregimens överlevnad, det ryska styrets oacceptabla förtryck av grupper i den egna befolkningen. Det förtrycket har länge varit en stor säkerhetsrisk för allt från journalister, feminister, demokratiaktivister, människorättsförsvarare till hbtqi-personer.

Var är fredsrörelsen nu? Frågan är felställd. Fredsrörelsen är ju på plats där den gör som mest nytta, redan nu. Och det är inte bakom handmålade plakat på något torg i Stockholm. Utan i RFSL:s stöd till organisationer som kämpar för hbtqi-rättigheter i Ryssland. I Svenska PENs protester mot beslutet att förbjuda människorättsorganisationen Memorial. I Palmecentrets outtröttliga stöd till ryska demokratiska fackföreningar.

Det är ju dessa krafter som kan bygga ett långsiktigt fredligt Ryssland. Ett land som upphör att vara brutalt mot sina egna invånare, och som upphör att vara ett hot mot sina grannländer.

Leve fredsrörelsen.