Dålig a-kassa öppnar för högerpopulism

ledare När a-kassan funkar skyddas inte bara individen, utan också ekonomin och demokratin. Då kan den inte fortsätta vara en så misskött del av den svenska välfärdsstaten.

»Dagens sociala frågor behöver få politiska svar. Annars står demokratin på spel. Vi såg det hända på 1930-talet.«

Orden är statsvetarprofessorn Joakim Palmes. Ämnet är a-kassan i samhällsekonomin och på ett LO-seminarium visar han bland annat hur återkommande kriser åstadkommit nedskärningar i den svenska a-kassans trygghetssystem och vad försämrat inkomstskydd tidigare gjort med demokratin.

När pandemin svepte in över Sverige fick bara en tredjedel av de arbetslösa ersättning via en inkomstrelaterad a-kassa. Den svenska a-kassan är nu en av Europas och OECD:s sämsta, där allt fler slår i inkomsttaket och allt färre får de 80 procents ersättning som den är tänkt att ge. A-kassan har utvecklats till »en av de mest vanskötta delarna av den svenska välfärdsstaten«, konstaterar LO:s chefekonom Ola Pettersson. Förklaringarna finns både i alliansens chockförsämringar från 2006, men också i de budgetsystem som accepterat att taket i inkomstskyddet gradvis sänkts.

Ja, så usel har a-kassan blivit att arbetsmarknadens parter seriöst diskuterat om det inte vore bättre att helt ta över den från staten. Något LO:s chefekonom ändå ser som problematiskt. »Det skulle krävas mycket, mycket stora fonder för att en sådan modell skulle ge samma säkerhet som staten.«

Joakim Palme ser pandemin som ett stresstest av arbetslöshetsförsäkringen. Den ska kunna hantera det förutsägbara men också externa chocker. Det kommer nya kriser och i Europa är många länder på väg att krokna rejält.
Den måste diskuteras i ett långsiktigt perspektiv som den viktiga sociala fråga det är. Men är man beredd att göra »whatever it takes«? Undrar han.

Covidkrisen fick regering och opposition att vakna och – åtminstone tillfälligt – göra flera förbättringar av a-kassan som facket länge krävt. Och det har gett effekt: A-kassorna hade förra året en historiskt hög tillströmning och fick drygt 270 000 fler medlemmar än före pandemin. 7 av 10 löntagare är nu medlemmar! Och ungefär hälften får ersättning. Det visar hur många som vill ha en arbetslöshetsförsäkring, bara villkoren är de rätta. Under 2020 har det inte heller uppstått något ökat behov av försörjningsstöd, extra inkomstskydd och andra åtgärder som införts har haft effekt.

LO, liksom övriga fackliga centralorganisationer, vill att allra minst de tillfälliga höjningarna och regeländringarna ska permanentas, helst förbättras. Fler behöver omfattas till rimliga villkor och inkomsttaket höjas och indexeras. A-kassan ska skydda den inkomst man haft, inte bara ge grundtrygghet. Rätten till a-kassa för studerande måste återinföras i någon form.

Men det handlar inte bara om trygga ersättningar utan också om arbetsmarknadens effektivitet. A-kassan har en viktig funktion i samhällsekonomin, poängterar LO:s chefekonom Ola Pettersson:

• Den utjämnar mellan hög- och lågkonjunktur genom att löntagarna kan fortsätta konsumera så att ekonomin inte kraschar.
• Den ger tid att söka fler jobb och hitta det som passar bäst, vilket är bra för tillväxt och dynamik på arbetsmarknaden.
• Den ger löntagarna inflytande över prissättningen på sitt arbete och förbättrar deras förhandlingsposition.
• Facket får ett medel att skydda sina lägsta löner och hindra lönedumpning.
• På så vis bidrar a-kassan till bättre balans mellan arbete och kapital och dämpar även inkomstklyftorna i samhället.

»A-kassan ska vara en del i ett större sammanhang, en bro från en anställning till en annan«, säger LO:s ordförande Susanna Gideonsson. Till detta behövs en oerhört aktiv arbetsmarknadspolitik med mycket utbildning där arbetsförmedlingen är en bärande del.

Där är vi inte idag. Den pressade myndigheten hinner inte ens göra av med sina budgeterade anslag till arbetsmarknadssatsningar. Trots skenande arbetslöshet fick Arbetsförmedlingen 9,6 miljarder över förra året, pengar som skulle använts till att få arbetslösa i jobb, skriver Arbetet.

Försäkringen har inte heller anpassats till en arbetsmarknad med alla tillfälligt anställda som kom efter alliansens las-ändringar. För många är regelverket fortfarande för krångligt. Hur länge a-kassan ska ge hög ersättning behöver diskuteras, menar Joakim Palme. Men i valet mellan hög ersättning under kortare tid och långvarig ersättning med lägre nivå ser han inkomstskyddet som det viktigaste.

A-kassan fortsätter vara en konfliktpunkt. Till skillnad från sjukvården är det här högern som vill avskaffa frivilligheten och förstatliga, medan vänstern vill ha den kvar.

Ska försäkringen fungera både för individ och samhälle måste den vara accepterad av såväl löntagarna som staten. Och löntagarna måste kunna ha kontroll över sitt skydd och de villkor som gäller.  Att återgå till de urusla regler som gällde före pandemin borde alltså inte finnas på kartan. Men tyvärr är det den linje som samarbetspartierna C och L hittills hållit sig till.

Vill man att barnen ska klara skolan och unga känna framtidstro ska föräldrarna inte vara arbetslösa. Och om de blir arbetslösa ska de inte behöva vara fattiga. Så enkelt är det.