Dåliga nyheter för Europa

Cameron har spelat ett högt spel. Och det är högst tveksamt om han klarar uppgiften. Brittiska valet kan ha varit mycket dåliga nyheter för Europa.

Marken skakade under Labour och Liberaldemokraterna natten till fredagen. För Liberaldemokraterna var valet en härdsmälta. Partiet tappar 49 av 57 mandat. Nu avgår Nick Clegg. Frågan som återstår är hur partiet ska kunna resa sig ur askan.

Men valet är minst lika mycket en besvikelse för Labour. Ed Miliband avgick således bara timmar efter att valresultatet klarnat. Även om opinionsmätningarna pekade på ett mycket jämnt val var det uppenbart att när britterna väl stod i vallokalerna väjde för Labour.

Förklaringarna kan dels hittas i den bild som Labour inte varit förmögna att bryta: Att partiet i regeringsställning misskötte ekonomin och därför är skyldiga till den recession landet hamnade i. När väljarna har tvekat inför Ed Milibands ledarskap och hans partis förmåga att sköta landets ekonomi har tilliten för David Cameron vuxit.

Men vad som mer än något annat förstörde valresultatet för Labour var det skotska nationalistpartiet SNP. Många väljare har fruktat att Labour ska tvingas luta sig mot SNP för att kunna regera. Miliband har vid flera tillfällen tvingats försäkra att SNP inte kommer att ingå i en regering. Men oron för en instabil Labourregering har fått väljarna att välja det säkra före det osäkra.

Samtidigt har David Cameron spelat ett skickligt strategiskt spel. Genom att ge klartecken för den skotska självständighetsomröstningen la han grunden för Labours kollaps i Skottland. Samma fingertoppskänsla visade Cameron när han desarmerade EU-frågan genom den utlovade omröstningen om EU-medlemskapet.

David Cameron har satt krokben för Labour. Men nu är det han själv som måste lösa problemen. I sitt parlament kommer han vara under enorm press från skotska parlamentariker som vill ha självständighet. Lika stor press kommer han vara från Tories EU-skeptiker som vill att Storbritannien ska lämna EU.

Cameron måste snabbt bestämma sig för vad han vill ha ut av EU. En första chans får han redan om två veckor då ett EU-toppmöte äger rum i Lettland. Hittills har han visat en oförmåga att strategiskt navigera sig i den europeiska politiken. Han har fördjupat konflikter och har inte förmått knyta till sig strategiskt viktiga personer inom den egna konservativa sfären. Kontakter som hade kunnat vara viktiga nu när Storbritannien ska omförhandla EU-medlemskapet.

Läget blir ännu svårare av att de konservativa parlamentarikerna blir allt mer EU-kritiska. Då varje parlamentariker utses genom val i valmanskretsar får trycket från den EU-skeptiska valkåren stort genomslag. Samtidigt – i och med att Tories samlar allt färre medlemmar – sker en radikalisering bland medlemmarna och EU-motståndet växer sig hårdare.

Det är långt ifrån säkert om Cameron klarar den uppgift han nu har fått i sina händer. I ett parti där EU-kritikerna fått ett allt starkare mandat kan det bli svårt att driva en annan linje då landet röstar om EU-medlemskapet år 2017. Då blir det upp till ett försvagat Labour att få väljarna att säga nej till ett utträde.

Och ett utträde skulle få mycket stora konsekvenser. För Storbritannien och för EU. Tories majoritet i det brittiska parlamentet kan ha varit mycket dåliga nyheter för Europa.