Krisen i äldreomsorgen har knappast undgått någon. Trots detta saknas genomgripande och realistiska förslag. Dan Andersson, tidigare chefsekonom LO, reder ut de vägval vi står inför.
För att välfärden ska fungera krävs det tillit. Välfärden innebär en omfördelning över ett helt liv, därför behövs garanti så att du kan lita på att du också kommer erbjudas vård av god kvalité när du kan komma att behöva den. Den ökande oron för att kontraktet mellan våra generationer ska brytas syns redan. Mätningar visar att tilltron till omsorgen är låg. Nu ifrågasätts också lika tillgång till vården.
Skälet till bristen på resurser för omsorgen är bland annat att staten prioriterat skattesänkningar och mycket snabb amortering av statsskulden framför resurser till äldreomsorgen. Statsfinansernas förbättring har kunnat ske genom sämre omsorg för äldre, mer insatser från anhöriga och sämre villkor för anställda.
Fler äldre måste bo kvar hemma och färre får särskilda boenden, och anhöriga lämnar arbetslivet för att vårda sina anhöriga. Det senare leder till kommuner och landsting, förlorar 25 miljarder kronor i skatteintäkter. Därtill kommer statens förluster.
Till följd av ökade utgifter för fler äldre och statsbidrag som inte tar ansvar för det, minskar löneutrymmet för personalen. Äldreomsorgen hålls därmed uppe genom att flytta kostnader från arbetsköparen till de anställda. Det leder till att fler jobbar deltid, är timanställda eller går delade turer.
Trots att äldre inte får den vården och omsorgen de behöver verkar inte något parti på allvar bry sig om den fråga som väljarna prioriterar högt. Det finns tre vägar:
Den första är att jämna ut kostnaderna över tiden för den extra stora 40-talistkullen. Det är en temporär kostnad. Det kan man göra genom långsammare amortering av en statsskuld som hör till Europas lägsta och rejält höja rejält statsbidraget till kommuner och landsting.
Både en tidigare socialdemokratisk och nuvarande regering har i budgetpropositioner visat att ett motiv för offentliga överskott och låg statsskuld är att hantera utmaningar med fler äldre. Det behöver inte utredas, det kan görs i höstens budgetproposition, pengar finns och är öronmärkta. Sextio- till nittiotalister ska inte betala högre skatt för något de själv inte får nytta av.
Den andra vägen, som det finns goda skäl att utreda, är en allmän och obligatorisk försäkring för äldres omsorg och sjukvård: Det sätter ljuset på den centrala frågan, finansieringen, inte på vem som utför tjänsterna.
En socialförsäkring för äldretjänster har både stora fördelar och stora nackdelar. Den stora fördelen är att försäkringens förmåner kan fungera i en värld där allt fler individer kommer att ha bott i mer än ett land under delar av sitt liv. De blir vanligare att under delar av ett år vara bosatt eller arbeta i olika länder. Sett på 60 till 80 års sikt, så långt perspektiv är nödvändigt när det gäller vård och äldreomsorg, bör individens rättigheter inte vara knutna till kommunen eller landstinget.
Den stora svagheten visas av att försäkringsfinansierad vård i Europa kostar en femtedel mer än en skattefinansierad vård som i Norden och Storbritannien. USA:s försäkringsfinansierade vård kostar långt mycket mer. Det blir mindre vård för pengarna genom att skilja finansiär och utförare. Det driver fram ökade ersättningar till det arbete och kapital som används i vården. Pappersarbetet för att kontrollera rimligheten i kostnaderna ökar starkt. Kan dessa svagheter hanteras i en ny försäkring genom en samordnad upphandling? För kommuner och landsting är just inköpsföreningar i medborgarnas intresse. Samtidigt finns särskilt inom äldreomsorgen starka krav på valfrihet.
Varför då utreda? Kommuner och landsting är produkter av 1800-tal och 1900-tal och fungerar allt sämre i en global värld. En ny försäkring handlar inte om 40-talisterna utan om de som nu går ur gymnasiet, för sett på 60-80 år sikt bör individens rättigheter vara portabla mellan länder vilket redan inkomstpensionen är. Men i gengäld behövs tydlig skyldighet att trygga finansieringen. Individen måste över livet betala premier och finansiera sina rättigheter oavsett var man bor. Passet finansierar inte vård och omsorg, bara skatt eller försäkringspremier.
Frågan är; går det att bättre hålla samman individens rättigheter och skyldigheter genom att betala premier och att finansiera rättigheterna oavsett var man bor? Rättigheterna är inte starkare än skyldigheterna. Sverige avviker från omvärlden genom hög lokal beskattning och det gör kommuner sårbara. Det krävs nytänkande för att välfärden ska bli trovärdig en generation framåt i tiden i en global värld? Det är en ny princip för skyldigheter som behöver utredas.
Det tredje alternativet är höjd skatt. Skatt har den stora nackdelen att den minskar viljan till arbete. Men den stora fördelen är att det bli mycket vård och omsorg för pengarna. Men det behövs mer pengar till vård och omsorg. Konjunkturinstitutet visar att skatteintäkterna bara behöver öka med 1,5 till 2 procent av BNP framtill år 2060, i ett alternativ med oförändrad personaltäthet. Är det omöjligt?
Två procents högre skatt är lägre än genomsnittet för skatternas andel av BNP mellan 1993-2013. Medborgarnas stöd för skattefinansierad vård och omsorg har kraftigt ökat mellan åren 1991 och 2010 men tydligt minskat för familjeorienterad omsorg.
Oavsett väg bör omsorgen inte längre styras av Socialtjänstlagen – alltså samma regler som för ekonomiskt bistånd, det som förr var fattigvård, utan av en ny lagstiftning som ger starka generell rättighet till goda levnadsvillkor för äldre med behov.
Försäkringen skulle kräva en premie på cirka sex procent av kommunalskattebasen. Om försäkringen också skulle täcka landstingens utgifter för sjukvård för äldre, krävs en premie på ytterligare cirka fem procent av kommunalskattebasen. Individen kommer i informationen från Skatteverket se att kommunalskatten minskar men i gengäld finns en obligatorisk premie till en socialförsäkring.
I en generell försäkring kan en individ som styrs av sitt egenintresse ändå acceptera en betydande omfördelning till andra om det blir mycket verksamhet för pengarna och inte pappersarbete. Hög tillit och därmed betalningsvilja kan tillgodoses genom att försäkringen liksom pensionssystemet är självständig från statsbudgeten.
I dag presenterar Arena Idé en rapport om äldreomsorgen, den har inte tagit ställning till alla detaljer; men en sak är säker, något måste göras snarast. Att inte ta tag i äldreomsorgens utmaningar är varken klokt gentemot kommande generationer, värdigt mot de äldre som redan idag har får låg kvalitet i omsorgen eller acceptabelt inför de anställda.
Dan Andersson, tidigare Chefsekonom LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
