Vare sig hårdkokt nationalism eller offentliga avböner är vägen framåt för S, skriver Daniel Johansson, socialdemokratisk skribent.
Socialdemokraterna fick i helgen sitt lägsta stöd i en Sifo-undersökning någonsin. Bara 23,2 procent skulle rösta på S om det vore val i dag.
Hur kunde det bli så här?
För Widar Andersson, S-märkt ledarskribent i östgötska Folkbladet, är saken klar. Regeringen har inte fullt ut omfamnat den nya linjen i migrationsfrågorna. ”Retoriskt utstrålar de flesta ledande inom S och MP ett slags motvilja mot den nya politiken”, skriver han på ledarplats på måndagen och fortsätter: ”Släpp det där […] Erkänn misstagen. Byt politik på riktigt.”
Mycket talar för att det är en helt felaktig tolkning av opinionsläget.
Andersson har hamnat i samma återvändsgränd som de S-strateger som formulerade budskapet inför kursändringen i migrationspolitiken i höstas. De hoppades, precis som Andersson nu gör, att ett skärpt tonläge skulle hejda strömmen av LO-väljare som lämnar S för SD. Antagligen stödde strategerna sig på undersökningar som visat ett brett stöd för att minska antalet asylsökande.
Det var en fåfäng förhoppning. Omsvängningen motiverades retoriskt med att landet var nära en »systemkollaps« på grund av migrationen och att politikerna varit »naiva« i fråga om terrorism. Men som väntat ledde inte talepunkterna till ett ökat stöd för regeringen, utan till att Sverigedemokraternas världsbild bekräftades.
Att en regering skulle få ökat förtroende genom att högljutt annonsera ett brott med sin politik som man »insett« är på väg att leda till genomklappning för riket – det är lika osannolikt som att en körskoleelev skulle bli godkänd på uppkörningen för att ha tvärtnitat när hen upptäckte att skolgården just passerats i 90 km/h.
Ingen går på det.
Så länge som debatten fortsätter att kretsa kring migrationens faktiska utmaningar och påstådda problem, så länge kommer S att ha svårt att hämta sig. Partiet har hamnat i en rävsax, fånget mellan att utmålas som fortsatt »naivt« och att genom retoriska och politiska förflyttningar understödja SD:s verklighetsbeskrivning.
Det är samma dilemma som har plågat dansk socialdemokrati i mer än 15 år. Sedan sekelskiftet har danska S fört en tynande tillvaro. Partiet har bara nått framgångar de få tillfällen som debatten handlat om annat än invandringen och dess effekter. Som under valrörelsen 2015.
Tvärtemot vad många i Sverige tror fokuserade fjolårets framgångsrika danska S-kampanj, då partiet växte från 20 till 26 procent, inte alls på invandring. Huvudbudskapet var modern folkhemspolitik. Det bärande temat »Det Danmark du känner« syftade tydligt på den socialdemokratiska jobb- och välfärdsmodellen.
Genom kampanjen lyckades danska S vinna över debatten till sin hemmaplan. Det lönade sig.
Även Stefan Löfven har alla chanser att återta initiativet i svensk politik. Men då måste han inse att S-strategerna och Widar Andersson läser opinionen fel. Vare sig hårdkokt nationalism eller offentliga avböner är vägen framåt för S.
Daniel Johansson, socialdemokratisk skribent, tidigare vice ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
