Bara för att klassamhället etnifieras upphör det inte att vara ett klassamhälle. En integrationsministers smala perspektiv räcker inte för att bryta ner maktstrukturer, skriver S-debattören.
Det är dags för regeringsombildning. Löfvens lag behöver ny kraft och de avgångna ministrarna från Miljöpartiet ska ersättas. I samband med det har röster från både vänster och höger höjts för att statsministern borde inrätta en integrationsministerpost.
Tanken må vara god men leder likväl fel. Sveriges stora utmaning stavas inte »integration« utan jämlikhet. Regeringen borde ha en minister som på heltid samordnar, lyfter och förstärker jämlikhetsarbetet.
Om det är något som har hänt i Sverige de senaste decennierna är det att våra bakgrunder i allt högre utsträckning avgör våra livsvillkor. De ekonomiska klyftorna vidgas snabbt, barnen möts inte längre som jämlikar i skolan och hela landsändar håller på att utarmas.
Ojämlikheten förföljer oss genom livet. För några innebär den till och med att döden kommer i förtid. Din klasstillhörighet kan betyda att du dör långt tidigare än dina vänner eller grannar. Eller att de dör ifrån dig.
Det måste inte vara så här. Världshälsoorganisationen, OECD och svenska Malmökommissionen är bara några av flera tunga avsändare till rapporter med skarpa förslag för ökad jämlikhet.
Vad som saknas är alltså inte idéer utan politisk vilja och mod. Att tillsätta en jämlikhetsminister skulle signalera att regeringen Löfven har det modet.
Men varför en jämlikhetsminister och inte en integrationsminister? Är det inte så att livsförutsättningarna alltmer skiljer sig åt för infödda, vita svenskar och vissa svenskar med bakgrund från andra delar av världen? Är det inte just nu, i ett läge där Sverige har tagit emot tusentals människor som flytt undan krig och förtryck, som det behövs en genomtänkt politik för etablering?
Jo, självklart. Men det gäller att inte blanda ihop äpplen och päron. Bara för att klassamhället etnifieras upphör det inte att vara ett klassamhälle. Behovet att fokusera på det som kan bygga ihop Sverige växer i takt med att våra bakgrunder blir mer olika. Nyckeln är att bryta ned maktstrukturer och skapa jämlika livschanser. För alla.
Då räcker inte en integrationsministers smala perspektiv. Hen kommer knappast att kunna engagera sig i varför arbetargrabbarna oavsett hudfärg halkar efter i skolan, varför så många kvinnor oavsett trosuppfattning får en urusel pension eller hur finansetablissemanget kan smita utomlands med våra skattepengar och lägga ner vinstdrivande företag. Trots att det hänger ihop.
En jämlikhetsminister kan ha det breda anslag som krävs. Svensk politik skulle må bra av att vi intresserade oss mer för vilket sorts samhälle vi vill ha och mindre för samhällsmedlemmarnas bakgrund och identitet.
Med våra olika historier i bagaget ska vi skapa oss en gemensam framtid. Hur det ska gå till om klyftorna fortsätter växa och segregationen tilltar lär inte ens den mest inbitne högerpolitiker kunna svara på.
Sverige behöver en minister för jämlikhet.
Daniel Johansson, socialdemokratisk skribent, tidigare vice ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
