Det knyter sig i magen när bilderna på danska Socialdemokraternas valaffischer fyller sociala medier. Allt det där vi inte ville skulle hända har plötsligt hänt.
“Kommer du till Danmark ska du arbeta”.
“Stramare asylregler och hårdare krav på invandrare.”
Paroller som Dansk folkeparti för tio år sedan provocerade med har nu trängt sig ända in i den socialdemokratiska mittfåran. Mardrömmen om en söndertriangulerande socialdemokrati som vänt ut och in på sig själv är verklighet.
Det är svårt att inte skämmas.
Valaffischerna väckte så pass starka känslor hos svenska socialdemokrater att många publicerade kritiska inlägg på Socialdemokraternas Facebook-sida. Inom kort var samtliga raderade.
Berättelsen om den danska politiken är berättelsen om en drastisk förskjutning från progressiva till reaktionära värderingar. Från öppenhet och tolerans till uppskruvad hetsstämning inför allt främmande. Lena Sundström liknar förändringen vid ett tåg som rört sig högerut. Mitten är fortfarande mitten men har förflyttats till oigenkännlighet.
Det var en skakig koalition som tog över makten från den danska högern efter folketingsvalet 2011. Somliga menar att det är omöjligt att bedriva en socialdemokratisk politik med ett så pass osäkert parlamentariskt läge. Men vad är egentligen viktigast: att stå upp för principer om solidaritet och humanism, eller klamra sig fast vid makten till priset av att socialdemokratin utraderar grunden för sitt eget existensberättigande?
Alltmer tyder på att den europeiska vänstern står inför ett vägskäl. Antingen uppdaterar de traditionella partierna, inklusive socialdemokratin, sin ideologi för en skiftande samtid. Eller så imploderar de under tyngden från en professionaliserad och organiserad brunhöger. I Danmark var borgerligheten först med att anamma Dansk folkepartis språkbruk, nu tycks socialdemokratin vara nästa offer.
Utvecklingen i Danmark är ett skrämmande facit över vänsterns valhänta hantering av ett samhälle i snabb omstöpning. Syriza i Grekland och Podemos i Spanien bevisar att det är möjligt att vinna valframgångar med en annan idé om samhället – bortom triangulering och destruktiv hegemoni. Men då krävs mod och vilja.
Det räcker inte att kalla sig socialdemokrat; det förpliktigar.
Rörelsen som en gång bildades för att förändra samhället genom kollektiv organisering – via allianser mellan grupper av människor – kan inte fortsätta existera genom att spränga samma projekt i bitar. Det är helt enkelt omöjligt att förespråka jämlikhet och samtidigt rikta den retoriska skottgluggen mot flyktingar och muslimer.
Är främlingsfientligheten numera den danska socialdemokratins partilinje återstår bara ett alternativ för anhängare av en alternativ och progressiv politik: lägg ner – och börja om.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
