debatt Kulturnämnden i Stockholms stad bör öka krisstödet till kulturen och se till att det även omfattar enskilda konstnärer. Ett beslut som skulle bidra till att utveckla danskonsten i hela landet, skriver sju företrädare för dansen.
Coronakrisen slår hårt mot enskilda koreografer och dansare, vilket kommer att påverka danskonstens hela ekosystem. Även de offentligt finansierade institutionerna som vi representerar. De fria danskonstnärerna är helt avgörande för dansens utveckling i Sverige. Kulturnämnden i Stockholms stad bör därför öka krisstödet till kulturen och se till att det även omfattar enskilda konstnärer. Ett beslut som skulle bidra till att utveckla danskonsten i hela landet.
Kulturnämnden har beslutat att omvandla resterande kulturstöd på 20 miljoner till en krisfond för att säkra den kulturella infrastrukturen i staden. När förslaget presenterades fick det svidande kritik, bland annat av över tusen kulturarbetare i ett gemensamt upprop. Beslutet rycker undan mattan för enskilda danskonstnärer som inte omfattas av fonden och dessutom mister chansen att söka kulturstöd. Kultur- och stadsmiljöborgarrådet Jonas Naddebo menar att det är regeringens uppgift att stötta konstnärerna.
Konstnärerna, som oftast är frilansare, skapar sina egna projekt finansierade med stöd eller bjuds in att skapa för institutionerna. Vi samspelar och går armkrok med dem. Deras kreativitet är kärnan i dansfältets dynamiska utveckling. En utveckling som nu riskerar att gå om intet.
Dansen är på gott och ont beroende av den kulturpolitik som förs i storstäderna.
Majoriteten av danskonstnärerna är baserade i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dansen nationellt är därför på gott och ont beroende av den kulturpolitik som förs i storstäderna. Men Stockholm är inte en isolerad ö, utan beslutet i kulturnämnden får konsekvenser för hela landet.
Konkurrensen om de fåtal medel som finns kvar kommer att öka oproportionerligt nu när fler kommer att söka dem. Många konstnärer kommer att bli utan finansiering och risken att danskonsten urholkas är påtaglig.
Kulturnämndens beslut slår hårdast mot den enskilde danskonstnären, men är ett slag mot dansen i stort. Scenerna har ett nära samarbete med de fria konstnärerna och påverkas direkt, men även kompanierna kommer att på längre sikt att påverkas när de fria konstnärerna försvagas ekonomiskt.
Beslutet visar även på en politisk ovilja att se danskonstnärens viktiga roll i samhället. Kommuner, regioner och staten ska främja konstnärskap, inte motverka. Dansen har länge varit underfinansierad i Sverige. Det finns ett fåtal spelplatser och institutioner med anställningar. Det som de fria konstnärerna skapar är därför avgörande för utvecklingen.
I krisen blir det extra tydligt hur skör dansen är i Sverige. Förhoppningsvis kan vi snart bjuda in publiken att uppleva dans igen, men då måste det finnas konstnärer kvar som kan stå på och bakom scenen. Politikerna har ett ansvar att värna om den fria konsten och att se till att konstnärerna överlever krisen.
Mia Larsson, danschef Riksteatern
Stina Dahlström, verksamhetsledare Cullberg
Gabriel Smeets, konstnärlig ledare Cullberg
Challa Gustavsson, t f teaterchef Dansens Hus
Johannes Öhman, konstnärlig ledare Dansens Hus
Birgit Berndt, danschef Norrlandsoperan
Martin Forsberg, danschef Norrdans
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
