DEBATT Tiderna då det ansågs att politikerna ska hålla sig borta från redaktionella beslut och journalisternas fria arbete är förbi. Idag driver Sveriges tredje största parti en helt annan linje, skriver Lawen Redar, kultur- och mediapolitisk talesperson (S).
Den poliska public service-journalisten Robert Kowalski blev sparkad från sin tjänst när regeringspartiet Lag och rättvisa fullbordade sina kontroversiella medialagar i år 2016. Medialagarna, som möjliggör för den polska regeringen att tillsätta och avsätta sändnings- och redaktionschefer, används av president Andrzej Duda för att påverka innehållet i public service programverksamhet.
Det hela började med det formella namnbytet från det oberoende ”public service” till propagandabenämningen ”nationella medier.” Tre år efter lagarnas införande kan vi konstatera att den högernationalistiska regeringen styr det journalistiska innehållet. Ett tydligt exempel är Kowalskis berättelse.
Kowalski hade under många år arbetat som värd för det populära radioprogrammet ”Sterniczki”. Då 83 procent av rösterna i radion bestod av män bestämde sig Kowalski att bjuda in kvinnliga politiker, forskare och andra samhällsengagerade och prata om aktuella ämnen. En eftermiddag fick Kowalski ett telefonsamtal där man beordrade honom att ta in högernationalistiska debattörer i programmet. Kowalski bestämde sig inte bara för att öppet återge telefonsamtalet för lyssnarna, utan också ta in en högernationalistisk debattör vilket blev hans nya regeringstillsatta radiochef.
Efter det fick han sparken.
Man kan ställa sig frågan vad Kowalskis berättelse har att göra med Sverige? För några år sedan hade vi kunnat säga blott en varning, eftersom styrningen av programinnehåll har varit något alla partier i Sveriges riksdag haft en gemensam uppfattning om. Politiken ska i det längsta hålla sig borta från redaktionella beslut och journalisternas fria arbete. Men de tiderna är förbi. Idag driver Sveriges tredje största parti en helt annan linje.
Sveriges EU- parlamentariker kan agera, om de vi skickar är beredda att stå upp för pressfriheten.
Det hela tydliggjordes offentligt i höstens valrörelse då Jimmie Åkesson sa att han ”betraktar P3 som politiska motståndare.” I veckan har SD:s Blekingeordförande uttryckt att ”det inte ska vara tillåtet att skämta om politik” i public service. Av rent innehållsmässiga skäl vill man därför sälja ut radiokanalen P3.
Men för oss som följt SD:s mediapolitik ett tag vet att det inte stannar där. I riksdagen föreslår SD att det ska införas ett ”samhällsorgan som genomgående kontrollerar saklighet och informationskorrekthet.” Detta organ ska ha ”ett vetenskapsråd som får till uppgift att kontrollera program eller reportages saklighet.” Detta vill SD implementera i det nya sändningstillståndet och förverkliga om de får styra svensk mediapolitik. I den senaste debatten jag hade mot Angelica Bengtsson, sverigedemokratisk riksdagsledamot, förtydligade hon att ”vetenskapsrådet ska kontrollera innehållet innan det publiceras.” Detta är vad alla andra partier i Sveriges riksdag betecknar censur.
Pressfriheten lär tyvärr fortsätta vara en fråga vi måste slå vakt om nationellt. Men i det stundande EU-valet har frågan också betydelse. Kowalski menar att utvecklingen i Polen hade kunnat stoppas om EU hade haft mandat att agera mot medlemsstater som inskränker rättsstatens principer och journalisters oberoende. Sveriges EU- parlamentariker kan agera, om de vi skickar är beredda att stå upp för pressfriheten.
Lawen Redar, kultur- och mediapolitisk talesperson (S)
Uppdatering:
Sverigedemokraterna har skrivit en replik.
Lawen Redar har svarat på repliken här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
