gästkrönika Populister är opportunistiska och gör det som är gynnsamt idag utan att låtsas om sin historia och vad de tidigare sagt och gjort. Precis som Jimmie Åkesson gör just nu, skriver Olle Wästberg.
I en omfattande intervju i Expressen (10.9) satsade Jimmie Åkesson på att bli rumsren. Han sa bland annat att han inte har Viktor Orbáns auktoritära regim i Ungern som förebild. Det strider mot tidigare inställningar från SD, något han ofta inte brukar låtsas om.
När det gäller Ungern sa Åkesson 2018 i en intervju i tidningen Arbetet att han föredrar Viktor Orbán framför Tysklands Angela Merkel. Samma sak sa han i SvT i samband med Almedalsveckan. Och i en debattartikel i Aftonbladet (23.4 2018) skrev han att kritiken mot Ungern ”grundat sig i ett slags kampanjande mot ett land som driver en annan politik än vad det politiska, vänsterliberala etablissemanget bekänner sig till.”
En rad sverigedemokrater har hyllat Viktor Orbán. Kent Ekeroth var 2018 en av SD:s ledande – men numera utesluten ur partiet. Han sa dock då att Viktor Orbán var ”världens främste statsledare”. Och Kristina Winberg, då SD-ledamot av EU-parlamentet – numera utesluten – sa för två år sedan: ”Viktor Orbán är precis den ledare jag skulle vilja ha i Sverige.” SD är det enda svenska parti som i EU-parlamentet nyligen röstat nej till åtgärder mot Ungerns antidemokratiska aktioner.
I samma aktuella intervju betonar Åkesson att han som ung studerande i Lund hade ”demokratimodeller som specialitet”. Men han nämner självklart inte att han och Mattias Karlsson, Björn Söder, Richard Jomshof – de ledande idag i SD – då grundade ”Nationaldemokratiska studentföreningen i Lund”.
Det är en tidigare utsagd strategi för Sverigedemokraterna att de försöker anpassa sig till vad som blir okontroversiellt.
Allmänt sett väljer Åkesson att inte ta avstånd från sin bakgrund och Sverigedemokraternas historia. När Åkesson gick med i partiet (som tonåring) var det tydligt nazistiskt och han blev partikamrat med Gustaf Ekström som tjänstgjort i SS hos Hitler. Man heilade på mötena och det fanns starka antisemitiska inslag.
Dessutom betonar Åkesson nu behovet av att stärka pensionerna – något som fått SSU-ledningen att vilja skapa ”stöd hos SD”. I Polen gick det högerpopulistiska Lag & Rättvisa in för lägre pensionsålder och högre pension när de hade sin vinnande valkampanj och gjorde inget stort inslag av att ta kontroll över medierna, vilket de omedelbart gjorde när de kom till makten.
Rent internationellt är det talande att populistiska partier hela tiden anpassar sig till vad de finner populärt just nu. Snart är det val i Frankrike och Marine Le Pen har försökt göra sitt högerpopulistiska parti Nationell Samling mer rumsrent.
Det är en tidigare utsagd strategi för Sverigedemokraterna att de hela tiden försöker anpassa sig till vad som blir okontroversiellt. Den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Robert Stenkvist har haft i uppdrag att medieträna sina riksdagskollegor. För en del år sedan skrev han till dem: ”Att slappna av för tidigt och säga vad man egentligen tycker efter en intervju är ett misstag några fått betala sin karriär med.”
Typiskt nog skrev partisekreteraren Richard Jomshof för några år sedan på Facebook till SD-arna: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss efter den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.” Innebörden är alltså att om SD-are säger vad de egentligen tycker går det illa.
Jag träffade själv första gången Viktor Orbán i slutet av 90-talet. Det var på ett möte med Liberal International där han var vice ordförande. Han kom just från sina studier i Oxford, där han varit på ett stipendium av George Soros – som han senare bedrivit antisemitisk kampanj mot. Orbán hade under den sovjetiska kontrollen av Ungern varit ordförande i det kommunistiska ungdomsförbundet. När sedan Sovjet upphört grundade han partiet Fidesz som i första demokratiska valet var tämligen socialliberalt och han blev 1998 premiärminister, men slogs ut i nästa val. Då förändrade han drastiskt partiet till högernationalistiskt och vann det senare valet 2010.
Orbán är ett tydligt exempel på hur populister är opportunistiska och gör det som är gynnsamt idag utan att låtsas om sin historia och vad de tidigare sagt och gjort. Det går därför inte att veta vad populistiska partier gör när de får makten.
Olle Wästberg är bl a f d riksdagsledamot (L) och utkom nyligen med boken Den hotade demokratin
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
