Ledare Sju år efter sitt tillträde har Ebba Busch omvandlat partiet från socialkonservativt en högerkonservativ ångvält, där en viktig komponent är att aldrig erkänna fel.
När Ebba Busch väljs till partiledare för Kristdemokraterna den 25 april 2015 gäller ännu Decemberöverenskommelsen. Borgerliga partier lovar dyrt och heligt att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Omfattningen av kriget i Syrien har ännu inte klarnat.
Nu, sju år senare, har politikens karta ritats om. Inte minst för KD. Sedan 2015 har Busch hyvlat KD:s spretiga politiska profil, kastat gamla hjärtefrågor överbord och klivit rejält åt höger. Att partiet tidigare profilerade sig med en human flyktingpolitik, med engagerade medlemmar som gömde asylsökande, ska vi helst glömma.
Partiet slöt upp bakom ”Team Ebba”
Det mest talande exemplet är att Ebba Busch, lagom till sjuårsdagen, i praktiken uppmanat svenska poliser att skjuta skarpt i samband med upplopp. Uttalandet, som kritiserats från alla håll och kanter, ligger i linje med Buschs strategi. Och var med största sannolikhet både kalibrerat och förberett. Att både Moderaterna och Sverigedemokraterna backat upp är talande.
Ebba Busch har, förutom en ideologisk radikalisering, också lånat den republikanske strategen Roger Stones handbok: ”Erkänn ingenting, förneka allt, gå till motattack.” Formeln känns igen. Ett provocerande uttalande väcker kritikstorm och skapar rubriker. Debatten förflyttas. KD:s budskap hamras in. Vem pallar bry sig om nyanser?
KD är en rätt udda fågel i Europas kristdemokratiska fauna. När den kontinentala kristdemokratin tar form, i Tyskland och Italien, är programmen uttalat antinazistiska. Ideologisk näring hämtas i katolsk sociallära, i tanken om mänsklig värdighet och solidaritet. Partierna har täta band till majoritetsreligioner och breda folklager.
Men svenska Kristdemokraternas skapelseberättelse är en annan. När Kristen demokratisk samling bildas 1964 är det pingströrelsen, en religiös minoritet under Lewi Pethrus, som är pådrivande. Huvudfrågan är att återinföra kristendomsundervisningen i skolan.
Att Ebba Busch gärna skriver om historien, och vill placera KD i den kontinentala kristdemokratins antinazistiska panteon, spelar ingen roll. Hon borde faktiskt, men kommer sannolikt inte, att skämmas. För att i praktiken söka makten med SD, ett parti med nazistiska rötter, är att välja sida. Och går på tvärs med den europeiska kristdemokratins historia.
Men Busch och hennes närmaste klick är övertygade om att attackformeln fungerar. I Kristdemokraternas valanalys efter valet 2018 pekas resultatet ut som ett mirakel, på tvärs med proffstyckarnas dödsdomar och prognosmakarnas profetior. Räddningen blev, enligt författarna, att partiet slöt upp bakom ”Team Ebba”.
Ingenting tyder på att det blir annorlunda den här gången.
Under Buschs år som partiledare har KD:s metamorfos fullbordats. Från en lite luddig socialkonservativ knähund, till en högerkonservativ ångvält som offrat både värdighet och sanning. Kosta vad det kosta vill.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
