ledare Högerns ilska över Morgan Johanssons tweet om Hitlers maktövertagande visar på en smärtpunkt: nämligen naiviteten hos 30-talets höger. Samma naivitet som svensk höger uppvisar vad gäller Sverigedemokraterna.
Den 30 januari, på årsdagen av Hitlers maktövertagande 1933, rekommenderade justitieminister Morgan Johansson på Twitter en intressant fransk TV-dokumentär om hur det gick till när nazismen tog över i Tyskland.
Bra med folkbildande tips, kan man tycka. Men trots att Johansson inte med ett ord berörde svensk politik eller pekade ut någon eller några som mer än andra behövde se TV-programmet dök några väldigt underliga reaktioner upp.
Håkan Boström, som skriver ledare i Göteborgs-Posten, menade att Morgan Johansson med sitt TV-tips antytt att en röst på Moderaterna är en röst på Hitler och krävde en misstroendeförklaring i riksdagen. Detta fast ministern inte skrivit något sånt.
P M Nilsson på Dagens Industri ogillade att Johansson i ett tidigare inlägg på Twitter använt begrepp som att Moderaterna vill ”gripa makten” med hjälp av Sverigedemokraterna. Därför fanns det enligt Nilsson skäl att oroa sig för att Socialdemokraterna inte kommer att acceptera ett valnederlag. Men inte heller denna sjuka trumpska tanke kan man hitta några spår av i det Johansson skrivit.
Så varför dessa väldiga överreaktioner? Låt oss titta närmare på om TV-dokumentären ”Världens undergång: Hitlers uppgång och fall” rymmer material som kunnat förarga Håkan Boström och P M Nilsson. TV-programmet dementerar den spridda uppfattningen att Hitler var demokratiskt vald till nationens ledare. Men det var han inte. I valet 1932 tappade nazistpartiet två miljoner röster. Partikassan var tom. Nazisterna var inbördes oense. Hitler deppade.
Efter valet hade president Hindenburg utsett en högergeneral till kansler, eftersom han avskydde tanken på Hitler i regeringen. Men generalen blev en flopp. Så högerns godsägare och industrimagnater pressade på för att presidenten skulle inbjuda Hitler att bli rikskansler. Hindenburg fick nu byta uppfattning.
Tanken inom högern var att med Hitler som rikskansler skulle man kapsla in nazismen, oskadliggöra den.
”Vi har omringat Hitler”, skrattade de nationellas ledare Alfred Hugenberg. Journalisterna rapporterade om att Hitler av sina regeringskollegor triumferande betraktades som en kansler ”i handklovar”.
Parallellen med det som hände på 30-talet ligger i högerns naivitet, i tron att det är gratis att samarbeta med extrema krafter.
Men det blev tvärtom. Riksdagshuset brann. Oppositionella fängslades. Efter bara några månader krävde Hitler att parlamentet skulle lämna ifrån sig den lagstiftande makten till honom. De borgerliga röstade nu med nazisterna. Bara socialdemokraterna röstade emot. Plötsligt var demokratin borta.
Man kan gissa att det som mest förargar Håkan Boström och P M Nilsson är att påminnas om den tyska högerns misstag att tro att man skulle kunna oskadliggöra nazismen genom att bjuda in dem till makten. Och att de själva haft liknande tankar när de velat inkludera Sverigedemokraterna i samtal och samarbete.
Boström manade till exempel häromåret att Sverigedemokraterna skulle bli ”ansvarstagande” om de bara fick vara med i den politiska processen. För de som vill ha in SD i den politiska stugvärmen är högerpopulister som sverigedemokrater hyggligt folk, alls inga hemska nazister. Men då glömmer man det glidande bort från demokratin som sker i länder som styrs av SD:s partivänner.
Ett färskt exempel är Ungern, där nyheten häromdagen kom att den enda kvarvarande fria radiokanalen tvingas att stänga. Eller Polen, där ett domstolsutslag i tisdags förhindrar historiker från att berätta det självklara att polacker hjälpte tyskarna med Förintelsen.
Parallellen med det som hände på 30-talet ligger i högerns naivitet, i tron att det är gratis att samarbeta med extrema krafter. Att man inte inser att när man bjuder in Åkesson till makten legitimerar man en auktoritär rörelse, i en tid där sådana i andra länder gradvis inskränker demokratin.
Allt detta är värt att diskutera, istället för att pådyvla Morgan Johansson åsikter som han inte har. Historien brukar inte upprepa sig. Men vi måste bryta historielösheten, inse att historiska kunskaper behövs för att gamla misstag inte ska upprepas.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
