Hur kan det komma sig att de borgerliga partierna vill förstatliga just a-kassan? De brukar ju annars inte förorda socialisering. På andra områden har den sittande regeringen i stället genomdrivit omfattande privatiseringar.
Tanken med den obligatoriska a-kassan är inte att kopiera sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäkringen. Dessa försäkringar betalar vi som ett påslag på lönen. I praktiken rymmer de en betydande omfördelning, eftersom låginkomsttagare oftare är sjuka eller drabbas av arbetsskador än höginkomsttagare.
Efter valet 2006 sänkte den borgerliga regeringen inte bara arbetslöshetsersättningen och höjde avgifterna till a-kassan. Framför allt minskades de utjämnande inslagen mellan de olika kassorna. Detta var en solidarisk fördelning av kostnaderna för arbetslösheten. Resultatet av den nya politiken har blivit att de med lägst inkomster betalar mest.
I ett radioinslag försvarade Jan Björklund denna orättvisa med att de med ”högre arbetslöshetsrisk” borde betala mer. Detta är grundbulten i regeringens så kallade jobbpolitik. Löntagare som drabbas av arbetslöshet ska tvingas acceptera lägre löner. I grunden rör det sig om en förmodern syn på arbetsmarknaden som vår tids marknadsliberala nationalekonomer pådyvlat de borgerliga partierna. Sänkta löner är helt enkelt nyckeln i Anders Borgs strategi för att minska arbetslösheten. A-kassan ses inte som en försäkring utan som ett instrument för att åstadkomma ett systemskifte.
Nu meddelar alliansen att den ämnar bibehålla differentierade avgifter även i ett obligatoriskt system. TCO:s ordförande Sture Nordh menar att detta leder till godtycklighet och rättslöshet och att medborgarna tvingas ”betala olika skatter för en nyttighet”.
Erfarenheterna visar att i länder där det finns koppling mellan facket och a-kassorna är den fackliga organisationsgraden hög, allmänt känt som ”Gentsystemet” efter den belgiska staden Gent. Den svenska modellen förutsätter organisationer på arbetsmarknaden som reglerar relationen mellan löntagare och arbetsgivare – och särskilt förhandlar om lönerna.
En obligatorisk a-kassa kommer med intill visshet gränsande sannolikhet att leda till att facket tappar medlemmar, framför allt i den privata tjänstesektorn. Vilket innebär att det blir svårare att upprätthålla kollektivavtalen och lägstalönerna. En spärr mot låga löner och ökade klyftor bryts sönder. Mot detta hjälper inte en statlig a-kassa.
Så ser den borgerliga tvåstegsstrategin ut. Först – efter förra valet – slå sönder a-kassan som en solidarisk försäkring. Sedan – efter höstens val – förstatliga den för att ytterligare försvaga facket. Målet är att åstadkomma ökad lönespridning och ökade klyftor – och lägre löner för de redan lågavlönade. Vi får ett mer orättvist Sverige. Detta är alliansens ”arbetslinje” – i praktiken.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
