Statistikmätning med våra grannländer gör inte en otrygg arbetarklass tryggare, skriver David Lindvall, socialdemokratisk skribent.
De senaste veckorna har det haglat opinionsundersökningar som entydigt visar en tydlig trend: socialdemokraternas opinionssiffror sjunker som en sten.
En omskakande bild framträder av vår tids politiska landskap, och över ett socialdemokratiskt parti som verkar förvirrat över sin riktning. I en tid när opinionen blir mer polariserad, och motsättningarna ökar, finns det ett gapande hål i debatten efter en socialdemokratisk rörelse som både klarar att ta människans oro och framtidstro på allvar. Ett gemensamt politiskt projekt som överbygger klyftor.
Klyftan mellan den socialdemokratiska retoriken och vad man levererat i reformer är inte obryggbar, men likväl slående. Det går inte att i ena andetaget hävda att riket faller isär, för att i nästa stund berätta att landet tuffar i rätt riktning. Det går inte att sälja in en bild av att regeringen betar av vallöfte efter vallöfte, för att därefter beklaga att inga förslag kan passera riksdagen.
Den socialdemokratiska partiledningen är inte viljelös, men utan fast kurs är det enkelt att dra dit strömmen för en. Höstens högervindar har baxat socialdemokraterna till en position som för några år sedan varit otänkbar. Hur ser vägen framåt ut för ett regeringsbärande parti med svikande väljarstöd?
Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Ett hedervärt mål – som intern mätstock – men som överbyggande politiskt projekt är det uselt. Socialdemokraterna behöver en idé som förenar, inger trygghet, och väcker förhoppningar. Sifferexerciser på europanivå kommer inte göra en allt mer otrygg arbetarklass tryggare. Statistikmätning med våra grannländer är inte det politiska projekt som bygger ett land.
Det finns god grund för att hävda att socialdemokratins folkhemsbygge från 30-talet räddade Sverige från en starkare högerextremistisk rörelse, till skillnad från resten av Europa. Det ekar även in i vår tid, när högerextrema rörelser är på frammarsch. Då kan inte socialdemokratin retirera, då måste landets största parti bygga en rörelse kring ett gemensamt politiskt projekt.
Vägen framåt för socialdemokratin ligger ett tydligt och inkluderande politiskt projekt, med stora investeringar i infrastruktur och offentlig sektor. Nu när regeringen släppt fixeringen vid krona-för-kronaprincipen, möjliggör det stora investeringar i den offentliga sektorn. Som allmän tandvård, mer vårdpersonal, och fler anställda i skolan.
Fler yrkeshögskolor i hela landet, framförallt i glesbygdslän, är ett steg för att få in fler på arbetsmarknaden där behoven är stora. Regeringen skulle också kunna utreda möjligheterna för att kunna skriva av studielån för de som utbildar sig till bristyrken på arbetsmarknaden, som undersköterskor, sjuksköterskor, och socialsekreterare. Med konkreta reformförslag kommer konflikten i den politiska debatten att bli sundare – samtidigt som vi äntligen kan diskutera de vilka reformer vi behöver för framtiden.
Socialdemokraterna skulle kunna leda det politiska samtalet, i stället för att följa det.
Frågan är om regeringen orkar. Den nuvarande socialdemokratiska ledningen har dessvärre oerhört kort tid kvar att hitta ett riktigt politiskt projekt som kan ena rörelsen och folket. Domen från väljarna och partimedlemmarna kommer annars att bli hård.
David Lindvall, statsvetarstudent och socialdemokratisk skribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
