debatt Nya politiska rörelser, både till vänster och till höger om den politiska mitten, är en konsekvens av en miljö med allt svagare förtroende för politikens förmåga att förbättra vardagen för människor, skriver Chloé Morin och David Åhlin, analytiker på Ipsos.
Förtroendet för politikens förmåga att lösa problem och förbättra för vanliga människor är i gungning på många håll i världen. Allt större skillnader i välstånd, hälsa och livsmöjligheter växer fram mellan olika regioner och klyftorna får politiska följdverkningar.
I vissa länder, som Frankrike, har pessimismen slagit rot. 69 procent upplever att landet utvecklas åt fel håll och en av fem tror att den negativa utvecklingen inte längre går att vända.
De franska Gula västarna är det senaste exemplet på politiska konsekvenser av ett klimat där osäkerhet, pessimism och misstro mot etablissemang och auktoriteter är det nya normala.
Mätningar av Ipsos i Frankrike visar att 76 procent av fransmännen anser att deras röster och intressen inte blir lyssnade på och att 69 procent anser att de flesta politiker är korrupta och agerar i eget intresse.
Politiken och politikerna ses som problemet, inte som en del av lösningen för att förbättra vardagen för människor.
De gula västarna startade som en protest mot den franska regeringens förslag att höja skatten på diesel. Efter att under lång tid ha uppmuntrat byte till dieselbilar så bytte regeringen plötsligt linje vilket skapade frustration bland många bilägare, särskilt på landsbygden där människor är beroende av bilen.
Men de gula västarna lyckades snabbt fånga upp ett bredare missnöje; från pensionärer som fått betala högre skatt, till studenter som anser att antagningsreglerna till universitet är orättvisa och arbetare som upplever att köpkraft och levnadsstandard stagnerat.
Två teman går igen i de gula västarnas krav:
- rop på social rättvisa
- ett underkännande av en president som ses som arrogant, distanserad och oförmögen att förstå vanliga människors livssituation.
Frankrike har en lång historia av politiska proteströrelser men de gula västarna är unika på flera sätt.
Rörelsens popularitet verkar inte ha tagit skada av våldet och skadegörelsen som skett i protesternas spår.
Fransmännen verkar göra skillnad mellan ett mindre antal våldsverkare och det stora flertalet som protesterar fredligt. Rörelsen är ett symptom på det låga förtroendet för politiska partier och fackförbund.
De gula västarna vill varken förknippas med något parti eller med något fackförbund och har hittills undvikit att skapa någon tydlig organisation med strukturer.
De saknar tydliga ledare. De självutnämnda talespersoner som påbörjat en dialog med regeringen har kritiserats hårt och vissa har till och med mottagit dödshot.
Att rörelsen är så lösligt organiserad och har så oklara politiska krav är sannolikt en av dess framgångsfaktorer. Nästan vem som helst kan ansluta och känna sig representerad.
Genom att vägra att följa etablerade politiska spelregler har man också sluppit undan vanlig kritisk granskning. De slipper svara på frågor som hur det ska gå ihop att på samma gång sänka skatten och bygga ut social trygghet och offentliga välfärdstjänster.
President Macrons politiska eftergifter verkar, i alla fall tillfälligt, ha lyckats minska trycket något. Men protesterna har fortsatt runt om i Frankrike under julhelgerna.
Frågan på mångas läppar är nu om de gula västarna ska försöka organisera sig, likt Femstjärnerörelsen i Italien, och bli en ny politisk kraft inför kommande val?
Även om de gula västarna är något typiskt franskt så återfinns jordmånen för rörelsen i många länder idag.
Den här typen av svårdefinierade proteströrelser som vägrar följa spelreglerna kan mycket väl dyka upp i fler länder framöver. Även om de gula västarna på många sätt är något typiskt franskt så återfinns jordmånen för rörelsen – ekonomisk ojämlikhet, fallande politikerförtroende, en känsla av att systemet är trasigt – i många länder idag.
Vi menar att stödet för nya politiska rörelser, både till vänster och till höger om den politiska mitten, är en konsekvens av en miljö med allt svagare förtroende för politikens förmåga. Vi har fått ett nytt normalläge med ökad politisk osäkerhet, svagare samhällsförtroende och en mer polariserad politisk debatt.
Ett samhällsklimat som präglas av lägre förtroende får konsekvenser. Ekonomer talar om att transaktionskostnaderna blir högre när förtroendet är lågt. Det blir svårare att bygga ett starkt och uthålligt civilsamhälle. Och svagare socialt kapital öppnar dörren för mer polarisering och konflikt.
Ett samhälle med svagare förtroende sänker också barriärerna för antietablissemangspartier eftersom förtroende har ett nära samband med uppfattningen att samhället är trasigt och att eliten bara ser till sina egna intressen.
Det ger också näring till intressen som vill ifrågasätta vetenskap och historiska fakta. Om institutioner som medier och universitet inte längre ses som trygga garanter för trovärdighet och förtroende kan vem som helst kalla sig expert och åsikter kommer att jämställas med forskningsresultat och historiska fakta.
När empati och förståelse för den andra sidans utgångspunkt och synsätt saknas blir det svårare att nå enighet även vid de tillfällen då det verkligen behövs. Med ökad polarisering blir det svårare att mobilisera stöd för reformer som skulle kunna lösa samhällsproblem och underlätta livet för vanliga medborgare.
Att vända trenden och överbrygga den växande empatiklyftan i samhället är en angelägen uppgift för många politiska ledare idag.
Chloé Morin och David Åhlin är analytiker på Ipsos, Chloé i Paris och David i Genève.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
