De konservativas förlorade skolkamp

ledare Självklart finns det högerpolitiker som tycker att bildning är viktigt. Men det finns bevisligen något som fortfarande är viktigare för de konservativa partierna: skolmarknaden.

Med sådana liberaler går det inte att kompromissa, skrev Timbros Andreas Johansson Heinö i en krönika häromveckan. Anledning var att ett liberalt kommunalråd stolt utsett eleverna till kommunens viktigaste kunder. Ett tilltag som Johansson Heinö beskrev som en perfekt illustration av ett förlorat bildningsideal.

Det liberala kommunalrådets kund-utspel fick stor uppmärksamhet, men det ledsamma är att hon bara uttryckte vad som sedan länge är normaltillståndet i många moderatstyrda kommuner. En hel del andra också.

Är det dags att börja skolan i Sollentuna? Klicka in på sidan med kundundersökningar. Funderar du på att flytta till Nacka? Använd tjänsten Jämföraren för att göra ett bra kundval. I moderatstyrda Österåker används kundundersökningar inte bara som ett stöd till föräldrar utan också som ett verktyg för att utveckla kvaliteten. Demokratiskt inflytande har ersatts av frihet att välja som högsta politiska ideal.

Varje gång bildning står mot företagsintressen i skolan vinner marknads-förespråkarna.

Att konservativa debattörer nu kliver fram och pekar på att synen på eleven som kund i praktiken gör det omöjligt att upprätthålla ett bildningsideal är välkommet, men frågan är vad det leder till för slutsatser? Problemet är ju inte att politiker serpå medborgare som kunder utan att politiken i allt större utsträckning också förvandlat oss till köpare av tjänster. Istället för möjlighet att påverka skolan vi gemensamt betalar för tillhandahåller politiken verktyg för att ingen ska råka göra ett dåligt val. Det får konsekvenser för samhället, skolan och bildningen.

Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du för dig, och om du väljer fel är det din ensak, som Bengt Göransson skrev i boken Tankar om politik.

Det är alltså lätt att hålla med Johansson Heinö, men varifrån ska den bildningskonservativa motoffensiv som han efterlyser komma? Ser han något som vi andra missat? Hans egna kollegor på Timbro har i hög grad bidragit till att sprida kundspråket till våra välfärdsverksamheter. När SNS i en uppmärksammad rapport 2011 kom fram till att det saknades stöd för att valfrihetsreformerna haft positiva effekter svarade Timbro med en motrapport för att visa på reformernas förtjänster. I rapporten jämfördes val av vård och skola med att köpa tandkräm. Det är naturligtvis inget fel på tandkräm, men någon stor dag för bildningen var det inte.

Högerpartierna då? Utöver något försök att använda bildning som oneliner i politiska utspel – minns KD:s fiasko med förslaget om litteraturkanon – är det tämligen skralt med bildningsinitiativ från det hållet. Självklart finns det högerpolitiker som tycker att bildning är viktigt, men det finns bevisligen något som fortfarande är viktigare för de konservativa partierna: skolmarknaden. Varje gång bildning står mot företagsintressen i skolan vinner marknadsförespråkarna.

Johansson Heinö skriver förhoppningsfullt att de konservativa intellektuella på senare tid har blivit något fler, något mindre lätträknade. För bildningens skull får vi hoppas att han har rätt, och att den gruppen isåfall förmår göra upp med både tandkrämsanalogier och den i högerpartierna förhärskande synen på skola som en tjänst på marknaden.  Skolan är en samhällsbyggande institution som vi alla måste både kunna påverka och ta ansvar för. Mekanismerna som gör eleven till kund måste bort. Om de bildningskonservativa är beredda att ta den striden har de anledning att samordna sig med krafter på andra sidan blockgränsen.