“Vi skrattade åt att en av gubbarna petat bort ett salladsblad från sin hamburgare och gick sedan och lade oss, totalt ovetandes om att jag precis gått miste om ett stort scoop.”
För några år sedan gjorde jag praktik på en tidning i Karlskrona. Som stockholmare och oerfaren journalist var det med viss nervositet jag gick in på Sydöstrans redaktion, fast besluten om att vara ödmjuk och öppensinnad så att ingen skulle se mig som en snobb från “fjollträsk”. Jag tackade ja till jobben jag tilldelades, minglade snällt med sverigedemokrater och åt kött trots min tioåriga vegetarianism.
En kväll, detta var tidigt under vistelsen, frågade min chefredaktör om jag ville följa med på cigarrklubb. Jag, han och min pojkvän som var på besök tog sällskap från redaktionen till krogen “Bourbon” och slog oss ned tillsammans med klubbens deltagare. Om det här hade varit fiktion hade jag antagligen fått kritik för den stereotypa skildringen av manliga blekingebor, men cigarrklubbens medlemmar såg verkligen ut precis som man kan tänka sig: det var vita medelåldersmän med skjortor som spände över magen och varsin stor stark framför sig.
det räckte med att gå in på cigarrklubben för att förstå att den var skum
Glada och trevliga, men rätt ointresserad av en journalistpraktikant och hennes konststuderande kille. Senare under kvällen blev det whisky och cigarrer på övervåningen, just denna kväll stod Cusano Nicaragua Robusto på menyn (det, och att just denna cigarr fick en fyra i betyg av medlemmarna, vet jag tack vare klubbens hemsida carlscorona.com).
När vi efter några timmar satt på bussen på väg hem diskuterade vi kvällen och lade upp något om den på Instagram till vännernas stora förtjusning. Vi skrattade åt att en av gubbarna petat bort ett salladsblad från sin hamburgare och gick sedan och lade oss, totalt ovetandes om att jag precis gått miste om ett stort scoop som bokstavligen befunnit sig rakt framför ögonen på mig.
Nu avslöjar nämligen P1 Kaliber att just denna cigarrklubb under just denna tidsperiod lagt grunden för vänskapskorruption och mutbrott. Bland klubbens medlemmar går det att hitta både kommunala upphandlingschefer och kommunala mellanchefer med särskilt ansvar för broreparationer. Detta hade varit helt oproblematiskt om det inte var för att en chef för ett företag som utför broreparationer åt kommunen också är medlem. Och att det företaget vunnit flera kommunala upphandlingar under samma perioder som cheferna suttit och rökt cigarrer ihop en gång i månaden på “Bourbon”.
Att göra praktik i Karlskrona var på många sätt underbart. Det var en prestigelös period där jag, hur klyschigt det än låter, fick en betydligt djupare förståelse för mänsklighetens nyanser och småstadslivets storhet. Men i rädslan för att uppfattas som snorkig sprang en naivitet som inte bara rymde en förminskande syn på karlskroniterna utan också gjorde mig sämre på mitt jobb.
Jag säger inte att jag hade avslöjat en korruptionshärva om jag varit mer kritisk, jag hade inte i närheten av den kapacitet eller skicklighet som reportrarna på Kaliber har. Jag säger bara att det räckte med att gå in på cigarrklubben för att förstå att den var skum och att jag inte såg på grund av en förutbestämd välvilja. En välvilja som gjorde att jag uppskattades kortsiktigt, men jag är övertygad om att den kritiska journalisten som nu avslöjat att chefer fifflat med skattefinansierade miljonbelopp i karlskroniternas hemkommun är betydligt mer poppis.
Med detta i åtanke vågar jag påstå att mina vassaste texterna om Karlskrona inte är skrivna än. För något säger mig att det finns mer att hämta i minkfarmarnas, sverigedemokraternas, ålfiskarnas och de korrumperade cigarrklubbarnas hjärta.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
