debatt Dagens kulturpolitik saknar tydlig riktning. De första svenska målen, fastslagna av en enig riksdag 1974, ersattes 2009 av den borgerliga regeringen. Dessa mål fungerar dock inte, de har helt enkelt kollapsat. Läget är väl känt men inget av de tongivande partierna vågar ens beröra det faktum att kulturpolitiken därmed är ur funktion, skriver Carl-Johan Kleberg och Dan Brändström.
Åtta kulturpolitiska mål var den stabila grunden för vår första kulturpolitik vi fick 1974. De har älskats och diskuterats och hade länge status som kulturpolitikens åtta budord. Där samlades alla viktiga tankar om yttrandefrihet, vidgat deltagande, regional kultur och internationellt samarbete. Hela riksdagen stod bakom och så förblev det, efter mindre ändringar 1996.
Men 2009 presenterade den borgerliga regeringen en helt ny kulturpolitik. Ett mål om kommersialismens verkningar försvann. Medierna som alltid varit en självklar del av kulturpolitiken lyftes bort. Den socialdemokratiska oppositionen kunde omöjligt acceptera det slopade målet om kommersialismens verkningar och inte heller de nya målen i sin helhet.
Till senaste valet lade Socialdemokraterna fram ett brett kulturprogram, grundat på ett delvis återinförande av 1996 års mål.
I boken Har kulturpolitiken lyckats? analyserar Carl-Johan Kleberg och Torbjörn Forsell vad som hänt med målen, som riksdagen menar ska styra hela kulturpolitiken. Slutsatsen är att målen pinsamt nog numera inte alls har någon betydelse för den kulturpolitiska verkligheten. I boken beskrivs olika olösta problem som till exempel att det förutom de åtta målen även finns mål för fem kultursektorer som riksdagen beslutat om, men som aldrig har utvärderats.
En rad förslag förs fram i boken över vad som behöver göras. En integrerad kultur- och mediepolitik är ett grundläggande förslag. Eftersom det hittills bara varit riksdagen som kan ändra mål, så krävs ett utredningsarbete, där målet borde vara att undvika en delad riksdag som 2009.
Nu vågar man inte röra målen. Orsaken är möjligen att det enda parti som är allvarligt intresserat av en ändrad kulturpolitik, Sverigedemokraterna, skulle engagera sig i debatten.
2009 års kritiserade mål har förblivit oförändrade och tillämpas utan några problem av dagens regering, ledd av socialdemokrater och miljöpartister. Nu vågar man uppenbarligen inte röra i målen. Orsaken är möjligen att det enda parti som är allvarligt intresserat av en ändrad kulturpolitik, Sverigedemokraterna, skulle engagera sig i debatten. Det finns många belägg för vad de vill uppnå. Är det verkligen det partiet som ska bestämma när målen ska ändras?
Mål som skulle vara politikens grundval lämnas nu alltså utan verkan. Man kan med rätta tala om kollaps för kulturpolitikens mål.
2009 års riksdag tyckte att målstyrning var så viktig att man inrättade en särskild myndighet, Kulturanalys, för att utifrån målen utvärdera resultatet av hela den förda politiken. Man har kommit med många viktiga slutsatser men inte lyckats med hela den väldiga uppgiften. Ett av bokens huvudförslag är behovet av en forskningsbaserad kulturpolitik.
Vår besvikna slutsats om Kulturanalys utvärdering delas av regeringen, som 2017 konstaterade att inte bara Kulturanalys utan sex andra liknande myndigheter arbetar helt fel. De ger inte regeringen det underlag man behöver för att förbättra sin politik .En färdigremitterad utredning om en totalt ny metodik och total omorganisation ligger nu på regeringens bord och en proposition måste komma. En reformerad Kulturanalys kan då inte utgå från mål utan verkan.
Det verkar för oss ofrånkomligt att vi till slut måste få nya mål i stället för de som en delad riksdag beslutade om 2009, som är utan verkan och därtill helt oförenliga med dagens krav. Det behövs i stället en engagerande kultur- och mediepolitik i en tid med dystra ekonomiska framtidsperspektiv, krav på styrning och ökande attacker mot mångfald.
Carl-Johan Kleberg
Professor och tidigare verksam i Utbildningsdepartementet och Statens kulturråd.
Dan Brändström
Professor och vd för Riksbankens jubileumsfond 1993-2006
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
