Vår demokrati syftar till att fredligt lösa konflikter. Misstroendeförklaringen mot försvarsministern är ett utslag av missriktad makthunger som försämrar det politiska klimatet.
Oppositionspartiernas schackrande om en misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist illustrerar framförallt deras maktlöshet.
Visst kan försvarsministern kritiseras i sakfrågor, men de fyra maktlösa partierna har inte på ett övertygande sätt kunnat förklara vad det är som gjort att försvarsministern förbrukat sitt förtroende i frågan om Transportstyrelsen.
Försöket att visa musklerna mot Hultqvist brukar förklaras med att de inbördes splittrade partierna inför sina väljare vill visa sig handlingskraftiga, men opinionsmätningarna visar att bara tre av tio av Alliansens väljare vill avsätta honom.
Det är ingenting förvånande i detta. Statsvetarna i Göteborg kunde för några år sedan visa att de borgerliga riksdagsledamöterna låg klart till höger om sina väljare. Det är samma förhållande som förklarar att alliansen på ett uppseendeväckande sätt går i otakt med sina egna om vinster i välfärden.
Av de nu aktuella siffrorna ser vi också att blodtörsten mot Hultqvist är särskilt svag hos liberaler och centerpartister. Inte oväntat var liberalernas partiledare Jan Björklund i TV i söndags lätt vankelmodig om misstroendeförklaringen.
Man kan tryggt gissa att det inte är så mycket raseri »där nere«, utan makthunger »där uppe« som pressat fram idén om en misstroendeförklaring.
Även om det hatiska språkbruket på senare år växt i asociala medier och moderata funktionärer kallat socialdemokratiska statsråd för »hora« är det inte självklart att riksdagspartierna också ska stänka gyttja. Sverige är ingen bananrepublik, där de ska premieras som skriker högst.
Även om det hatiska språkbruket på senare år växt i asociala medier är det inte självklart att riksdagspartierna också ska stänka gyttja.
Vår demokrati syftar till att fredligt lösa konflikter. Kompromissen, där alla får jämka sig en smula ur sina positioner, är demokratins hjärta. Det är remarkabelt att det trots det oklara parlamentariska läget i Sverige på senare år ändå gått att nå en lång rad överenskommelser över blockgränsen, också om försvaret.
Att det för inte så länge sedan fanns tillräckligt med förtroende för Peter Hultqvist för att komma överens med honom om försvarsmiljoner, stärker intrycket av att avgångskraven mest är ett spel för gallerierna.
Skulle alliansen med stöd av SD verkligen göra allvar av sitt hot om misstroendeförklaring, drabbar det en person som de senaste åren också systematiskt misstänkliggjorts i ryska desinformationskampanjer.
Jan Björklund, Annie Lööf, Ebba Busch Thor och Anna Kinberg Batra är äkta demokrater som inte har ett uns gemensamt med de ryska nättrollen. Men nog ser det rätt konstigt ut om både ryssar och alliansen vill brännmärka Peter Hultqvist.
Ännu konstigare blir det att – som framgår av Dagens Nyheter i dag – Transportstyrelsen redan 2014 bröt mot it-reglerna om rikets säkerhet. Minister då var moderaten Catharina Elmsäter-Svärd. Vilket förtroende förtjänar hon, känd efter skandalen med upphandlingen av Nya Karolinska sjukhuset?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
