ledare Förskola är bästa sättet att ge barn chans att klara sig bra, inte bara i skolan utan även resten av livet. Då måste vi ha råd att investera i den personal som ansvarar för Sveriges framtid.

Oron lyser i mammornas ögon: Varannan sexåring på grundskolorna i Järvaområdet i Stockholm pratar för dålig svenska och riskerar att inte klara kunskapsmålen i skolan. I inslaget i SVT-nyheter kräver de hjälp åt sina barn.
De tänker långsiktigt på deras framtid, till skillnad från kommunerna.

Mammorna ser redan framför sig hur dörren till gymnasiet stängs och barnen i stället hamnar »där borta«, på torget.
Att börja årskurs ett utan att kunna tillräckligt med svenska gör att de kommer i underläge redan från början.

Kommunerna har inte tagit sitt huvudmannaskap på allvar när de låtit segregationen förvärras

Massor med forskning bekräftar att förskolan är bäst på att ge alla barn chans att klara sig bra, inte bara i skolan utan även resten av livet.

Och allra viktigast är den för barn som kommer från socioekonomiskt svaga familjer, och inte har svenska som hemspråk. Den Nobelprisbelönade ekonomen James J Heckman visar att tidiga insatser i skolan ger stora effekter långt fram i livet på individers produktivitet, sociala förmåga och hälsa.

Kommunerna har inte tagit sitt huvudmannaskap på allvar när de låtit segregationen förvärras på de förskolor där barnens behov av språkträning är störst. De accepterar även förskolor där ingen talar svenska, fast det bidrar till stora kunskapsklyftor i grundskolan.

Idag har en fjärdedel av förskolebarnen i Sverige ett annat modersmål än svenska. Den liberala politikern och tidigare skolborgarrådet Lotta Edholms utredning visar en verklighet där det råder stor brist på utbildade förskollärare och ännu större brist på utbildade barnskötare, i synnerhet i områden med hög andel barn som har utländsk bakgrund.
Otillräckliga språkkunskaper i svenska hos förskolepersonalen är ett problem i många förskolor, även detta är vanligast i områden med hög andel flerspråkiga barn.

Utan kamrateffekten från svensktalande kompisar och utan pedagogeffekten från utbildad personal krymper förskolans kompensatoriska möjligheter.
Samtidigt får personalen inte den kompetensutveckling de har rätt till enligt lagen. En arbetsgivarnonchalans som vidmakthåller segregerande strukturer.

Barn till lågutbildade föräldrar med dålig ekonomi och barn med utländsk bakgrund är också överrepresenterade bland de cirka 16 000 i åldrarna 3–5 som varken går i förskola eller pedagogisk omsorg.

»Djupt oroande«, konstaterar utredaren, som ger förslag på hur fler ska börja förskolan och språkutvecklingen i svenska stärkas.
Januaripartiernas skrivning om en obligatorisk språkförskola har landat i en kompromiss:
Alla kommuner måste erbjuda 15 timmars språkförskola i veckan från 3 års ålder, till barn som behöver det. Däremot blir det frivilligt att delta.
Istället föreslås förskolan bli obligatorisk från fem års ålder, alltså utökad skolplikt för alla barn.

Edholm verkar ha inspirerats av Norge som sedan 2016 erbjuder barn till låginkomstfamiljer gratis så kallad »kärnetid« 20 timmar i veckan från tre års ålder. Effekten är tydlig: Barn med invandrarbakgrund som tidigt börjar förskolan får bättre betyg än om de inte gått i förskola.

Men reformen infördes tillsammans med stärkt bemanning, fler pedagoger och språkkrav för personalen i förskolan, något som hittills saknats i Sverige.

Istället fortsätter sparpaketen som bara kommer att öka kostnaderna på längre sikt.

Utredningen ställer tydliga krav på arbetsgivare och myndigheter som inte gjort sitt jobb.

  • Skolverket ska arbeta fram riktlinjer för vilka grundläggande kunskaper i svenska som behövs för att arbeta i förskolan, vilket saknas idag.
  • Barnskötarnas status ska höjas, med en enhetlig utbildning, som skrivs in i skollagen.
  • Alla förskollärare ska ha svenska som andraspråk i sin examen.
  • Arbetsgivare måste ta sitt ansvar för kompetensutveckling av personalen.
  • Och liksom i grundskolan ska en »förste förskollärare« kunna få 10 000 mer i månaden för att förbättra situationen i utsatta områden.

Men förstelärarreformen i övriga skolformer har ännu inte ökat andelen behöriga lärare i utsatta områden, snarare har den bara bidragit till dålig stämning bland de anställda.

Konstruktionen med ett obligatoriskt men samtidigt frivilligt system med språkförskola från 3 år krånglar till det i onödan. Utredaren anser själv att det skulle behöva landa i ett obligatorium.

I Frankrike, som nu gör förskolan obligatorisk från 3 års ålder, är en av förskolans viktigaste uppgifter att ge alla barn både grundläggande kunskaper i det franska språket och ett rikare ordförråd.

Med tanke på att skolminister Lena Hjelm-Wallén (S) redan på 1970-talet ville se en obligatorisk förskola för alla treåringar är det verkligen dags att ta det lilla steget och göra åtminstone de 15 veckotimmarnas språkförskola obligatoriskt för alla som fyllt tre!

Ett lands viktigaste kapital är människors kunskap och hälsa. Då måste vi ha råd att investera i den personal som ansvarar för Sveriges framtid.

Som Lotta Edholm skriver så är »förskolan av fundamental betydelse för att det ska gå bra för barnen i grundskolan«. Men den avgör faktiskt hur det går för barnen resten av livet.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena