Tänk om 2014 kunde bli året då människans rätt till en framtid – inte nationalstatens egenvärde – blev huvudpersonen inför EU-valet.
En vanlig dag i Los Angeles, några dagar efter nyår. De flesta är tillbaka på jobbet igen. Trafiken fyller gatorna, många tycks ha bråttom. Den amerikanska arbetslinjen har vaknat till liv efter juluppehållet. Men vid en gatukorsning intill en snabbmatsrestaurang står dussintalet män. Någon röker rastlöst en cigarett, andra blickar hålögt mot bilarna som passerar.
Det är daglönarna, merparten från Mexiko. Hoppet: En skåpbil som behöver en hand till ett bygge. Lönen: Lägsta möjliga ersättning.
Att Kalifornien tillhörde Mexiko till och med 1850 är en form av ödets ironi som skvallrar om den moderna statsbildningens absurditet. Gränser, inte universella rättigheter, styr människors möjligheter.
När granndelstaten Arizona införde hänsynslösa lagar för att stoppa illegala migranter svarade rapparen Talib Kweli med låten ”Papers Please”, där han beskriver hur den amerikanska ekonomin ”byggts på slavarnas ryggar”. Vår tids pappers- och rättslösa ingår i en form av modern slavhandel.
Europa är inget undantag.
Människor med bakgrund i den europeiska kriskapitalismens ruinhögar tar plats i det offentliga rummet runt om i Sverige. Drömmen: Ett värdigt liv. Svaret har hittills varit politisk apati, eller än värre: kommunpolitiker som bussar hem romer.
Kapitalismen är gränslös, men samhället – dess tänkta politiska herre – är det knappast. När ska politiken i allmänhet och vänstern i synnerhet hitta nya former när den nationalstatliga demokratin äts upp av den gränslösa ekonomins virvelströmmar?
Det mesta pekar på att valet till Europaparlamentet inte kommer handla om Europa. Inget parti tycks intresserat av att diskutera den demokratiska framtiden för unionens medborgare, än mindre villkoren för de människor som drömmer om att bli medborgare. I stället väntas det bli en dragkamp om vilket parti som kan lova reformer som gynnar Sverige. För partistrategerna blir det en form av generalrepetition inför det “riktiga” valet i september.
Eventuella debatter om arbetskraftsinvandring handlar om tillskott i svensk ekonomi snarare än verklig vilja till gränslöshet. Trots att det borde vara precis tvärtom.
För det är dags att slå hål på myten om att det svenska intresset är en monolit som står mot omvärldens hot. Etniferingen av arbetskraften skymmer och gömmer den globala klasskiktningen. Svenska löntagare delar i grunden intressen med pappers- och rättslösa bortom Europas horisonter – inte med de mest förmögna svenskar som gynnas av ett femte jobbskatteavdrag.
Det behövs reformer som uppfyller idén om gränslös humanism, skapar nya vägar för människor som vill jobba i Europa och underlättar för permanent medborgarskap. Egenintresset måste ryckas upp med rötterna och ersättas av ett återuppvaknande för solidaritetstanken.
Tänk om 2014 blir året då människans rätt till en framtid – inte nationalstatens egenvärde – blir huvudpersonen inför Europaparlamentsvalet. Vi kan åtminstone drömma.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
