Plötsligt händer det något i mejlboxen. Det rasslar oavbrutet in pressmeddelanden från de rödgröna. "Vi investerar i grön infrastruktur!" "Vi investerar i skolorna!" "Vi investerar för framtiden!"
Det verkar banne mig som att de är på gång, Sahlin & Co. Det verkar rent av som att de trivs ihop, som att de kommer att leverera konkret politik, som att de verkligen kan bli ett reellt alternativ till den borgerliga alliansen. Många är vi som har misströstat, men nu väcks ett hopp. Ett triangeldrama med vänsterpartiet, ett budgettakdebacle, en AMF-skandal och ett katastrofalt valresultat senare.
I onsdags drog de fyra partiledarna Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på en tågturné genom landets södra delar för att sprida sina (numera enade) budskap. Och på måndag har de en gemensam presskonferens i Almedalen för att presentera ny politik. Äntligen, skulle Gert Fylking ha utropat!
Äntligen verkar de rödgröna ha släppt sin fixering vid alliansregeringens handel och vandel och koncentrerar sig på att få ihop sin egen politik. Det gemensamma programmet för att få bukt med ungdomsarbetslösheten, som presenterades redan i april, är föredömligt konkret och heltäckande. Och på område efter område verkar de nu kompromissa sig fram till det som blir den rödgröna valplattformen om drygt ett år. En del återstår – skatterna till exempel – och förhoppningsvis inser de fyra att det är bråttom med att lösa de svåra knutarna i de sakpolitiska frågorna.
Vid sidan av sakpolitiken består de rödgrönas viktigaste utmaning – inte minst efter valet till Europaparlamentet – i att lyckas få med medelklassen i sin vision och i sin retorik. Det är viktigt att tala till de väljare som de rödgröna redan har, eftersom de inte ska tas för givna. Men för att vinna makten måste särskilt Socialdemokraterna också våga tala till de människor som lever i storstäder, befinner sig i mitten i politiken och känner sig främmande inför vänsterns retorik.
Det som medelklassen vill är inte oförenligt med vänsterns kärnväljares och vice versa – ett bra liv, ett bra jobb, en bra skola, en bra vård och en gemensam och solidarisk finansiering. Samt en strävan efter att hela tiden få det bättre. Framgång kan inte vara fel eller skuldbeläggas och det gäller oavsett vilka grundförutsättningar människor har.
Hemligheten bakom en valvinst 2010 ligger inte i att rycka undan mattan för medelklassen genom en massa återställare, utan genom att inkludera dem i samma dröm som arbetarklassen har. Ett tydligt exempel är det tidigare rot-avdraget, som numera heter HUS-avdrag och inkluderar hushållsnära tjänster. I dag är det bara privatpersoner som äger sin bostad som får ta del av skattesubventionerna för ombyggnad och reparation. Ett rödgrönt tillägg är förstås att även kommunala och privata fastighetsägare ska få del av denna förmån. På så sätt ökar chansen även för hyresgäster att ha tillgång till ett modernt boende.
Det är bara ett rödgrönt alternativ som kan överbrygga klyftan i Sverige – det har vi sett historiskt och det har vi inte minst sett efter tre år av borgerligt styre.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
