Debatt Ofta framhålls personalens usla arbetsvillkor, brister och försummelser hos ledningen och dålig tillgång på skyddsutrustning som de främsta orsakerna till att corona spred sig på äldreboenden. Det har säkert varit bidragande orsaker, men det är inte hela förklaringen, skriver Ann-Christin Martens.
*en rättelse tillagd 14/08 10:30. I tidigare version stod det att Martens är kommunalråd för S i Upplands Väsby, den posten lämnade Martens 2018.
Av de som avlidit i Covid-19 i Sverige har en förkrossande majoritet varit 70 år eller äldre. Knappt hälften av dem har avlidit på ett särskilt boende. Trots detta så är det just de särskilda boendena som kritiseras och uppmärksammas mest i dagens debatt.
Den vanligaste orsaken till smittspridningen anges ofta vara personalens usla arbetsvillkor, brister och försummelser hos ledningen och brist på skyddsutrustning. Det har säkert varit bidragande orsaker, men det är inte hela förklaringen. Även vi som erbjudit schyssta arbetsvillkor, utbildat vår personal och erbjudit skyddsklädsel från första början drabbades hårt.
Vi inom äldreomsorgen betraktar avundsjukt sjukhusens personal som fått så mycket beröm och uppskattning av allmänheten. Annat är det för oss på äldreboenden. Vi blir inte peppade, inga luncher och presenter levereras till oss. Istället anklagas vi för att ha tagit in smittan på boendena, att erbjuda för dåliga arbetsvillkor, inte följa riktlinjer. Personalen är för outbildad och talar för dålig svenska, cheferna är för snåla. Vi beskrivs som ett misslyckande. Människor förfasar sig över dödstalen. När vi lindrar ångest och smärta med de läkemedel vi har till hands blir vi anklagade för att skynda på döden. Som en i personalen beskrev det: »det känns som om folk tycker att vi är mördare«. Folk som försöker nyansera kritiken blir inte lyssnade på. Alla lämnar in sin partsinlaga. Några hävdar att det är arbetsförhållandena, andra att ersättningen är för låg. Frågan blir politisk, men Coronaviruset är varken rött eller blått.
Jag tror inte jag sett någon som kommit och arbetat sjuk, däremot har jag sett många insjukna på arbetet.
Det är ingen som törs säga att det inte är konstigt att äldre som bor på äldreboenden dukar under i infektioner. De är svårt sjuka redan när de flyttar in, med njur- och hjärtsvikt, cancer och demens, sviter av stroke, höftoperationer och hjärtinfarkter. Ingen säger högt att äldreboenden inte är gjorda för sjukvård, att det inte enkelt går att skapa slussar mellan rent och smutsigt, att vi inte kan skicka iväg tvätten eller få maten färdiglevererad. Ingen säger att hålla nio dementa på sitt rum är som att hålla nio kattungar som öppnat ögonen och lärt sig gå kvar i en korg. För så är det.
Det är ingen som säger att ett äldreboende är ett hem och egentligen handlar om trygghet, tillsyn och livskvalitet och, när det är dags, en lugn vård i livets slutskede. Att personalen främst uppskattas för att man kan vispa ihop en sockerkaka, spela bingo och gå på promenad. Inte ens nu, när man hittat antikroppar och aktivt virus hos personer utan symtom och man har konstaterat att smittspridning troligtvis kan ske via asymtomatiska personer rycker någon ut och säger: bra jobbat, ni gjorde det ni skulle utifrån vad vi visste då.
Sveriges äldreboenden har stått solidariska med sjukvården, vi har vårdat våra gamla på plats så att sjukhussängarna skulle räcka till för de svårast sjuka och vi fick länge avstå från skyddsmaterial så att sjukhuspersonalen kunde arbeta skyddat. Vi har utövat avancerad sjukvård i hemmiljö med en minimal hälsosjukvårdsorganisation.
Äldreomsorgen behöver granskas och förbättras, men det handlar inte bara om arbetsvillkor och anställningsformer. Här är ett par exempel på det som måste ses över.
1. Vi behöver nationellt slå fast hur pass avancerad hälso- och sjukvård ett äldreboende egentligen ska klara av. Det går inte att svepande säga att den som bor på ett äldreboende ska kunna få hjälp med alla sina sjukvårdsbehov utan att också diskutera hur resurser och organisation ska se ut.
2.Kommunernas kompetens inom hälso- och sjukvård måste höjas. Idag beställs insatser av beteendevetare och socionomer och fokus är framförallt på sociala behov, aktiviteter och upplevelser. En bättre samordning eller förändrat huvudmannaskap rörande hälso- och sjukvårdsinsatserna behövs.
3. Särskilda boenden idag är inte byggda för att klara smittspridning eller andra hälso- och sjukvårdsinsatser. Det är svårt att desinfektera ett rum bland spetsdukar, porslinsfiguriner och äkta mattor på golven. Sjuksköterskor får sitta på golven och utföra omläggningar och på knä vid sängen för att ta prover.
4. Vi måste ha en plan för en organisation som sätter alla andra gränser ur spel vid en samhällsfarlig smitta. Smittan på äldreboenden har varit värst där smittan i närområdet varit som störst. Fler kommuner borde ha kallat samman sina krisledningsorganisationer och samarbetet mellan primärvård och kommunalt driven vård, privata aktörer och offentliga borde ha fungerat bättre när det gäller t ex smittspårning, men även bemanning och erfarenhetsutbyte.
5. Vi måste bli bättre på att utnyttja digitaliseringens oanade möjligheter. Vi kan inte enbart överlåta åt vården och omsorgen som saknar kompetensen, att upptäcka dess potential. Det finns redan nu teknik för till exempel övervakning eller informationsöverföring som är snabbare och snabbare säkrare än något vi använder idag.
6. Vi måste skydda undersköterskans titel och ställa högre krav på utbildningsinstitutioner när det gäller utbildningens kvalitet. Förut kom man färdigutbildad ut från skolan. Idag får arbetsgivaren utbilda när man kommer.
Att så ensidigt påstå att anställningsförhållanden och arbetsvillkor är huvudorsaken bakom smittans inmarsch på landets äldreboenden är indirekt att skylla på personalen. Sanningen är att vi var många som var fullständigt chanslösa väl smittan kom. Jag tror inte jag sett någon som kommit och arbetat sjuk, däremot har jag sett många insjukna på arbetet. Denna pandemi lämnar mycket tragik i sina spår. Många har fått arbeta hårt, men om det finns det några som förtjänar att hyllas så är det just personalen inom äldrevården. De utförde, trots allt, underverk.
Ann-Christin Martens
chef på ett Attendoboende.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
