Trots att det parlamentariska läget ser ut som det gör så ber jag både Stefan Löfven och Ylva Johansson att stå vid sitt ord. Jag bävar för att på nytt bli satt i förvaring, skriver debattören Ulla Karlsson.
År 2011 togs ett riksdagsbeslut om att avskaffa arbetsmarknadsåtgärden fas 3. Detta gjordes aldrig. Alliansen tyckte att det räckte att tillåta utbildning inom åtgärden och byta namn på den till ”sysselsättningsfasen”.
Nu har vi en ny regering som innan valet gick ut hårt med löftet att snabbt avskaffa fas 3.
Trots det problematiska politiska läget och trots att regeringens budget inte gick igenom, borde det vara möjligt för regeringen att en gång för alla slopa fas 3 och befria mig och tusentals andra från denna förvaring.
Men inget händer.
Själv blev jag efter två och ett halvt år i fas 3 sjuk. Inte psykiskt sjuk, förvånande nog. Men efter att ständigt ha blivit jagad, kontrollerad, nedvärderad, nonchalerad och ifrågasatt, sa kroppen helt sonika ifrån. Av all stress, press och oro utvecklade jag en allvarlig sjukdom. Till saken hör att jag aldrig i mitt 60-åriga liv varit sjukskriven tidigare.
Trots tuffa behandlingar för min sjukdom, vill jag påstå att fas 3 var värre.
När Socialdemokraterna i valrörelsen gick hårt ut med att de skulle avskaffa systemet snabbt om de vann valet tändes ett hopp. Ett hopp för mig och alla de tusentals som genomlider fas 3.
Till min lycka vann de rödgröna, men nu var beskedet ett annat. Fas 3 ska sakta fasas ut. Så att ingen kommer i kläm. Efter förra veckans budgetomröstning kommer dessutom alliansens budget att gälla fram till nästa årsskifte.
Åtgärden kommer således att bestå ytterligare några år.
Utvärderingar visar att knappt någon fas 3-placering ger jobb hos den anordnare man är hos. Visst finns det arbetslösa som säger sig må bra av åtgärden. Vi är alla olika med olika behov, olika ryggsäckar och vi befinner oss i olika faser. Vissa behöver extra stöd, en spark i baken och en konstlad gemenskap.
Men lösningen kan inte vara att tvinga alla arbetssökande till förvaring åtta timmar per dag för att bara sitta av tiden eller för att oavlönad utföra arbetsuppgifter åt anordnaren, som förutom gratis arbetskraft även får betalt av staten för att inhysa de arbetslösa.
Den sociala kontakten är viktig när man är arbetslös, men det finns andra alternativ. Inrätta möteslokaler där arbetslösa kan komma och gå som de vill. Där de kan få hjälp med olika saker, träffas, dricka kaffe och prata. Och ge oss många arbetslösa som verkligen vill jobba en riktig anställning som exempelvis kafépersonal, städpersonal eller IT-personal.
Min tilltro till politiker är näst intill noll numera. Snart är jag på väg in i fas 3 för andra gången och ångesten och oron börjar göra sig påmind. Jag bävar för att på nytt bli satt i förvaring.
Trots att det parlamentariska läget ser ut som det gör så ber jag både Stefan Löfven och Ylva Johansson att stå vid sitt ord. Slopa fas 3 nu.
Ulla Karlsson, arbetslös, skribent, debattör, tidigare egenföretagare och författare till boken ”Rapport från en arbetslös”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
