Både kvinnor och män upplever en ökning av arbetstakten och det monotona arbetet, men kvinnor upplever dessutom minskat inflytande över sin arbetssituation. Vi behöver en humanare arbetslinje.
Inflödet i sjukpenningen ökar i nästan i alla yrken. Det gäller i synnerhet för kvinnor och unga. Det är de stressrelaterade och psykiska diagnoserna som växer snabbast. En del av förklaringen finns i det nya och hårdare arbetslivet.
Allt oftare möts, framför allt nyanställda tjejer, i lågbetalda omsorgs- och serviceyrken av ökade krav och osäkrare anställningar. Samtidigt förväntas de ta ett större ansvar. Men med detta följer inte ökad makt. Tvärtom upplever de att de har fått mindre inflytande över sin egen arbetssituation.
Denna situation leder till ökad psykisk anspänning, som i ett andra steg genererar ökad ohälsa. Därom tycks landets stressforskare vara ense. Det är dessutom svårt att bortse från kopplingen till den internationellt sett exceptionella privatiseringshysteri som rått i vårt land sedan 90-talet, framför allt inom de kvinnodominerade sektorerna vård, skola och omsorg. Privata vinstuttag har helt uppenbart byggts upp genom lägre bemanning, försämrad utbildningsnivå och otryggare anställningar.
De tuffare villkoren i arbetslivet gäller dock inte enbart kvinnorna. Under den aktuella mätperioden, mellan 1989 och 2013, är det också fler män som upplever en ökning av arbetstakten (ca 10 % fler av männen) och det monotona arbetet (ca 6 % fler av männen), men männen har inte i samma omfattning upplevt motsvarande förlust av inflytande som kvinnorna.
Tillför vi dessutom analysen det faktum att antalet osäkra och otrygga anställningar ökat sedan 2009, och i dag är uppe på samma nivåer som under toppåret 2007, nyanseras bilden ytterligare. Särskilt anmärkningsvärt är att den mest osäkra anställningsformen, allmän visstidsanställning, mer än tredubblats mellan 1990 och 2014, från 128 000 till 428 000 och utgör en allt större andel av alla visstidsanställningar.
Vi går alltså mot ett otryggare arbetsliv, där framförallt fler kvinnor och unga är de som drabbas. Dessa står i dag i växande omfattning, på grund av den otrygghet som finns i anställningsformen parat med allianspartiernas försämringar av trygghetsförsäkringarna, utan fullgott försäkringsskydd i händelse av sjukdom eller arbetslöshet.
I en kommande LO-rapport, som analyserar kopplingen mellan otrygga anställningar och ohälsa, ställs frågan om vi i framtiden har råd med en försämrad arbetsmiljö och fler otrygga anställningar. Kombinationen av rädsla för att hamna utanför arbetskraften, framförallt bland unga, och en allt större normalisering av osäkra anställningar riskerar att leda till ett ökat mänskligt lidande och orimliga ekonomiska kostnader.
Vi är övertygade om att den utveckling som beskrivits på inget sätt är ödesbestämd. En stor del av orsakerna bakom de varnande siffrorna kan nämligen spåras tillbaks till politiska beslut. Exempelvis har Alliansregeringen med näbbar och klor försvarat möjligheterna för arbetsgivarna att i det oändliga stapla otrygga och osäkra anställningar ovanpå varandra. Om allmäna visstidsanställningar får öka i sin nuvarande form blir fackens förmåga att utkräva ansvar allt sämre. Här måste politiken snabbt byta spår.
Samtidigt krävs en rejäl upprustning av det långsiktiga arbetsmiljöarbetet. Sedan regeringen Reinfeldt tog makten har Arbetsmiljöverket avlövats på resurser, företagshälsovården och det långsiktiga strukturella arbetsmiljöarbetet har nedprioriterats.
Från fackligt håll konstateras idag att allt för många arbetsgivare nöjer sig med att sitta med armarna i kors och invänta tidsgränserna i sjukförsäkringen, så att de på ett ”så smidigt sätt som möjligt” kan skiljas från anställda de av någon anledning vill bli av med. Också här krävs en ny politik, som bygger på aktiva insatser genom utbyggt rehabiliterings- och omställningsstöd istället för ekonomisk press på den enskilde genom utförsäkringar och låga ersättningsnivåer.
Detta arbete brådskar. Ska vi klara de stora framtidsutmaningarna måste alla som kan och vill arbeta också få möjlighet att göra detta utifrån sin förmåga. Där ser vi kärnan i en ny, konkurrenskraftigare och humanare arbetslinje.
Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO
Jonathan Schauman, studerar statsvetenskap vid Stockholms universitet och författare till en kommande LO-rapport om ohälsa och otrygga anställningar
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
