Gästkrönika Svenska nationalekonomer har gång på gång lyft frågan om sänkta ingångslöner och påpekat behovet av ökad lönespridning för att öka sysselsättningen. Huvudargumentet har varit att Sverige har för få enkla jobb jämfört med EU. Men en närmare granskning visar att nationalekonomernas påståenden är grundlösa och att de i verkligheten förespråkar en sorts apartheidpolitik förklädd till liberal ideologi.
Det är antagligen första gången i historien som en regering ledd av Socialdemokraterna förespråkar lägre löner för lågutbildade. Att dela upp befolkningen i högutbildade och lågutbildade och vilja göra de rika ännu rikare och de fattiga ännu fattigare är inget annat än apartheidpolitik på sociala grunder.
Det anmärkningsvärda är att det inte framgår någon information om huruvida utredningar pågår eller vilka utredningsresultat som ligger till grund för dessa tilltänkta politiska beslut. I stället för en utredning där man strävar efter att lägga fram stöd för sin politik får vi nu inom budgetprocessen en ”dekretpolitik”, där regeringens förslag automatiskt genomförs bara för att det är regeringens förslag. Dessutom hotar både Liberalerna och Centerpartiet om lagstiftning om lägre löner för nyanlända.
En gemensam tes för många profilerade ekonomer är att Sverige har för höga ingångslöner och för få enkla jobb. Så här sammanfattar Lars Calmfors, tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, argumentet:
”Sverige har en ovanligt låg andel jobb med låga kvalifikationskrav. Det hänger samman med att vi har OECD:s mest sammanpressade lönestruktur i den nedre halvan av lönefördelningen. Det beror i sin tur på att minimilönerna i Sverige är högre än på andra håll.”
Han har även sagt: ”En bättre väg att öka sysselsättningen är att skapa nya enkla jobb med rejält lägre minimilöner.”
Det finns idag inga forskningsdata som visar att länder med högre andel enkla jobb skulle ha högre sysselsättningsgrad.
Centerpartiet och Liberalerna har indoktrinerats med dessa argument, men det finns idag inga forskningsdata eller utredningar som visar att länder med högre andel enkla jobb och större lönespridning skulle ha högre sysselsättningsgrad bland lågutbildade. I Centerpartiets budgetmotion står det: ”För att fler ska kunna komma in på arbetsmarknaden måste det vara möjligt att börja på en något lägre lön och lära sig jobbet på jobbet. Kostnaden för att anställa måste sänkas”. Som stöd för förslaget om låga löner använder Centerpartiet data från Eurostat: ”Sverige har EU:s lägsta andel jobb utan utbildningskrav, så kallade enkla jobb. Dessa två fenomen – svårigheterna för marginalgrupper att få ett arbete och bristen på enkla jobb – hänger ihop.”
Dessa data används som bevis på att tillgången till fler ”enkla jobb” skulle ge bättre sysselsättning bland lågutbildade. I Centerpartiets budgetmotion sägs att ”Skillnaden är särskilt markant jämfört med länder med liknande utbildnings- och välfärdsnivåer, som Danmark, Tyskland och Nederländerna, som har mycket högre andel jobb utan utbildningskrav”.
Det är anmärkningsvärt att etablerade nationalekonomer propagerar för lägre löner med hjälp av så simpla argument såsom att andra länder har fler enkla jobb än Sverige och större lönespridning. Tittar vi på data från OECD kan vi konstatera att Sverige historiskt sett ligger i toppen när det gäller sysselsättningsnivå för lågutbildade.
Danmark, Tyskland och Nederländerna, som beröms av nationalekonomer för sina höga tal av enkla jobb, ligger betydligt sämre till än Sverige när det gäller sysselsättningsgrad bland lågutbildade. Data för år 1996 visar att Sverige låg på första plats bland OECD-länderna när det gäller sysselsättningsgrad bland lågutbildade.
Tittar vi på data för år 2017 från OECD och Eurostat kan vi konstatera att Sverige behåller sin ledande position. Data visar också att det inte finns något samband mellan andelen enkla jobb, lönespridning och lågutbildades svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.
Centerpartiet och Liberalerna kallar sina förslag om låga löner för liberal politik. Men när vi jämför Sverige med liberalismens klassiska land USA kan vi konstatera att det är en politisk lögn att lägre löner ger lågutbildade större chans att etablera sig på arbetsmarknaden.
Störst lönespridning finns i USA, där går det fem låga löner på en hög lön. Andelen lågutbildade som är etablerade på arbetsmarknaden uppgår till endast 55,56 procent i USA jämfört med 66,83 i Sverige. Sammantaget kan vi säga att ju högre andel enkla jobb och större lönespridning desto mindre chanser för lågutbildade att etablera sig på arbetsmarknaden.
Även om vi flyttar fokus från lågutbildade till utrikesfödda visar data från Eurostat och OECD att Sverige har betydligt högre andel sysselsatta bland utrikesfödda jämfört med länder som har högre andel enkla jobb såsom Danmark, Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Österrike. Att fler enkla jobb skulle ge utrikesfödda högre sysselsättning är ett ideologiskt påhitt utan någon som helst förankring i verkligheten.
Data för år 2017 visar att andelen utrikesfödda som förvärvsarbetar uppgår till 69,7 procent i Sverige jämfört med 66,4 procent i Danmark, 64,1 procent i Nederländerna och 58 procent i Frankrike. Det enda land som ligger på samma nivå som Sverige är Tyskland, ett land med betydligt större ekonomi än Sverige.
Det är anmärkningsvärt att de nationalekonomer som har matat Centerpartiet och Liberalerna med pseudovetenskapliga argument har förbisett det faktum att länder med hög andel enkla jobb har sämre sysselsättning bland utrikesfödda jämfört med Sverige.
Lägre ingångslöner avser nyanlända och långtidsarbetslösa med låg utbildning, men i praktiken öppnar förslaget för en social dumpning av lönestrukturen hos hela befolkningen. Att dela upp befolkningen i högutbildade och lågutbildade och på lösa grunder vilja införa låga ingångslöner för lågutbildade är inget annat än apartheidpolitik på sociala grunder. Denna syn är helt i strid med det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde.
Sveriges förmåga att absorbera arbetskraft med lägre utbildning beror på arbetslivets förmåga att värdera andra erfarenheter vid sidan av formell utbildning, tillgång till vuxenutbildning, omställningsutbildning, livslångt lärande och vidareutbildning. Den svenska ekonomins grundpelare är kunskapslyft och förädling av humankapital och inte låga löner och fler enkla jobb.
Mot denna bakgrund borde punkt 17 om låga löner för nyanlända och lågutbildade strykas från Januariavtalet. Det vore i strid mot demokratins grundprinciper om regeringen lade fram ett sådant förslag och att riksdagen godkände det.
Gästkrönikören Hedi Bel Habib är fil.doktor och forskare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
