Det går att försvaga finansmarknadernas makt över dagordningen.
På torsdagen får ABF-huset i Stockholm besök av den intressanta Harvard-ekonomen Dani Rodrik. Han är skeptisk till den globaliserade ekonomin, som vi alla tar för given, trots att det är lätt att finna betydande nackdelar.
Rodrik menar att handel inte finns till för sin egen skull, utan för att den kan medverka till att skapa välstånd. Blir den ett mål i sig blir det lätt så att bankirernas väl går före medborgarnas, vilket är vad som nu sker under eurokrisen.
I sin bok The Globalization Paradox, hävdar Rodrik att tre fenomen inte går att förena på en och samma gång: demokrati, nationalstat och en stark globaliserad ekonomi. Man måste i praktiken välja bort en av de tre.
Vår egen tid har lockats av att välja bort nationalstaten och tämja globaliseringen genom att försöka globalisera demokratin. Men Rodrik menar att övernationella beslut lätt blir så uttunnade att medborgarna knappt känner sig delaktiga, vilket är en bild av EU-projektets dilemma just nu.
Han anser att man måste hitta vägar för att mildra globaliseringen. Alltså att de öppna gränser vi har i dag ska kunna gå att kombinera med mer uthålliga sociala mål.
Rodrik vill att vi ska pröva om det går konstruera en modern variant av Bretton Woods-uppgörelsen för handeln i världen, som gällde under nära tre decennier efter kriget, och gav investeringar, välstånd och trygghet.
På den tiden hade de enskilda länderna frihet att köra sina egna race, så länge de tog bort en del tullar och behandlade alla handelspartners lika. Men en klar skillnad jämfört med i dag är de möjligheterna som fanns då att införa restriktioner på kapitalrörelserna.
Arkitekterna av Bretton Woods, där ekonomen John Maynard Keynes var en av de mest namnkunniga, trodde inte att fria kapitalrörelser skulle vara bra för den ekonomiska stabiliteten.
Poängen med Rodriks plan är att det – i vart fall i teorin – går att försvaga finansmarknadernas makt över dagordningen. Om man med en globalisering light också skulle kunna slippa några av de 124 finanskriser som vi haft sedan 1970 skulle också mycket vara vunnet.
I Maastrichtfördraget finns emellertid inskrivet att begränsningar av de fria kapitalrörelserna är förbjuda inom EU. Unionen i sin nuvarande utformning kan alltså knappast bli en motvikt mot den ohämmade globaliseringen.
Rodrik har mötts av skepsis av en del ekonomkollegor, som menar att han med sina idéer kan fram locka fram en ny protektionism.
Tvärtom, är hans svar, det är vår okritiska acceptans av den globaliserade ekonomin som rymmer de största farorna för bakslag för frihandeln, snarare än den öppna debatten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
