I helgen har Europeiska Socialdemokratiska Partiet, ESP, kongress. Blir det ens en notis i svenska tidningar? Men med stor sannolikhet kommer kontinentens socialdemokrater där ta ett omvälvande beslut: att vid nästa Europaval ha gemensam kandidat till ny ordförande för EU-kommissionen.
Det skulle innebära en demokratikupp inom Lissabonfördragets ram. Kommissionens ordförande blir då folkvald och får parlamentet som uppdragsgivare. I dag väljs hen efter diplomatiskt smussel mellan regeringscheferna.
Förslaget väcktes i David Hix betydelsefulla bok What´s Wrong With the European Union & How to Fix It och har sedan diskuterats flitigt. Dagens Arena har återkommit till det flera gånger. Tidigare i höstas ställde sig nuvarande ordföranden José Manuel Barroso överraskande bakom förslaget. Svenska socialdemokrater har sagt nej, men verkar nu lagt ner sitt motstånd mot en mer demokratisk ordning.
Sedan en tid pågår en allt mer intensiv diskussion om Europas politiska framtid. Äntligen görs den redan från början självklara kopplingen mellan eurons akuta och Europapolitikens mer segdragna kriser. Men Sverige verkar ha fällt ner persiennerna. Debatten tränger inte in. Varken regering eller opposition visar intresse.
José Manuel Barrosos state of the union-tal inför Europaparlamentet den 12 september var det hittills mest kraftfulla inlägget. Det var som att han plötsligt förvandlade sig från trunkbärare åt andra mäktiga män till en politiker med både patos och program. Han påpekade betydelsen av expansiv europeisk budgetpolitik, insisterade återigen på Tobinskatter och återkom hela tiden till demokratifrågan: ”Den tid då den europeiska integrationen skedde genom medborgarnas outtalade medgivande är förbi. Europa kan inte längre bara vara teknokratiskt, byråkratiskt eller diplomatiskt, utan måste inrikta sig på att bli alltmer demokratiskt.” Det folkvalda parlamentet måste helt enkelt få bli politikens mittpunkt.
Bara några dagar efter hans tal publicerade nio utrikesministrar ett gemensamt debattinlägg. Eurons grundläggande fel – en monetär union utan en politisk union – måste nu åtgärdas. Men det kan inte ske utan en mer demokratisk europeisk ordning, skrev de. Även de ställde sig bakom idén att nästa ordförande för kommissionen bör väljas genom valen till Europaparlamentet, där skillnaden mellan styrande majoritet och den politiska oppositionen dessutom behöver skärpas. Den här veckan kom dessutom en rapport med liknande slutsatser från den liberala parlamentarikern Andrew Duff.
På samma vis diskuteras nu också den ekonomiska politiken av självkritiska socialdemokrater i Europa. I somras skrev Katrine Kielos en upplysande rapport för Arenagruppen om den pågående omorienteringen och hur den är länkad till ett större, ännu oklart, politiskt epokskifte. Där skulle ingen presentera konsekvenserna av finanskraschen 2008 och eurokrisen som en ”affärsplan”. Det som sker är ju motsatsen: det politiska allvarets återkomst.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
