Trycket från den turkiska regimens sida mot det sekulära samhället ökar hela tiden.
En reaktionär våg rullar nu över Recep Tayyip Erdogans Turkiet. Det är länge sedan vi fick så starka indikationer på hur antidemokratiska strömningar slår mot kvinnor och barn, alldeles oavsett i vilket land, eller vilken världsdel, de befinner sig.
Politiska rättigheter som tagit generationer att befästa, kan svepas undan på några dagar, till exempel i de grumliga efterdyningarna till en misslyckad militärkupp.
I början av veckan väckte den turkiska författningsdomstolens beslut att ändra paragrafen som slår fast straffskalan vid sexuella övergrepp mot barn häftiga reaktioner. Utrikesminister Margot Wallströms (S) resoluta inlägg på Twitter som ledde till en diplomatisk kris och till att Sveriges ambassadör kallades upp till utrikesministern i Ankara på måndagen, var bara en av många offentliga protester.
Framför allt har en rad organisationer, både i och utanför Turkiet opponerat sig mot vad de betecknar som en katastrofal försämring av barnens rättigheter. Den turkiske advokaten och företrädaren för landets motsvarighet till BRIS, Sabit Aktas, säger till tidningen Hürriyet att många barn riskerar att hamna i verklig knipa på grund av beslutet: ”Dessa jurister som betraktar samhället från sina elfenbenstorn borde besöka våra rättssalar för att med egna öron och ögon ta del av barnens svåra upplevelser.”
De ”svåra upplevelser” som Aktas talar om, inbegriper bland annat våldtäkter på minderåriga och barnäktenskap. I Turkiet finns redan över 3 miljoner barnbrudar och om lagändringen går igenom, kommer de självklart att bli fler – men dessutom kommer det, som flera aktivister påpekar, att bli vanligare med kidnappningar av småflickor i syfte att gifta bort dem, vilket i sin tur betyder att flickor kommer att berövas sin skolgång.
Brist på utbildning brukar leda till könsdiskriminering, och det finns skäl att misstänka att den turkiska kvinnans redan bräckliga ställning på det här viset försvagas ytterligare.
Bakom alltsammans anar man Erdogans och AKP:s fastare styrning av en utveckling, där trycket från regimens sida mot det sekulära samhället hela tiden ökar. Än så länge vet vi inte exakt vilka som låg bakom den havererade statskuppen 15 juli, eller på vilket sätt AKP:s och Gülenrörelsens uppgörelser kommer att påverka det Turkiet som nu formas.
Vad vi däremot vet är att det inte är någon demokratisk, eller ens moderat, stat som håller på att se dagens ljus utan en diktatur där mänskliga rättigheter behandlas med allt större nonchalans, och därför är den här frågan en av de viktigaste att hålla ögonen på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
