ledare På samma sätt som den kinesiska ambassadens försök att påverka yttrandefriheten i Sverige kan protesterna i Hongkong göra oss mer uppmärksamma på vilken sorts regim som faktiskt styr över Kina.
Många trodde nog att demonstrationerna Hongkong skulle upphöra efter de första veckorna i somras. Då hade guvernören Carrie Lam lovat att dra tillbaka sitt kontroversiella förslag om att det skulle bli enklare att lämna ut anklagade brottslingar till Kina.
Det hade varit huvudkravet från de som demonstrerade på Hongkongs gator.
Vi var många som trodde att tystnaden nu skulle lägga sig över Hongkong.
Jag skrev själv en ledartext på det temat. Det var nu demokratiaktivisterna mer än någonsin skulle behöva vårt stöd.
Men demonstranterna nöjde sig inte med tystnaden. De hade vunnit ett slag, men grundfrågan återstod. Vilket Hongkong kommer att finnas i framtiden?
Så de fortsatte protestera. Gå ut på gatorna. Byta strategi när repressionen försökte stoppa dem.
Tyvärr blev det också allt mer våldsamt från demonstranternas sida, som det nästan alltid blir i den här sortens konflikter. Myndigheterna fick en chans att måla ut dem som bråkstakar.
De som vill bevara Hongkongs särart kämpar förstås i en väldig motvind. Regeringen i Peking vill steg för steg stärka kontrollen, och har hittills gjort det med stor framgång.
Det är svårt att se hur protesterna ska kunna vinna några kortsiktiga segrar.
Protesterna på Hongkongs polytekniska universitet är ett oroande men belysande exempel. Deras kampvilja har varit enorm. ”Vi dör hellre än lämnar universitetsområdet”, sade en av dem för några dagar sedan. Men området var lätt att omringa och belägra. Läget blev allt mer hopplöst. Studenter försökte fly, men stoppas av polisens tårgas. Under måndagen och tisdagen överlämnade sig flera hundra personer till polisen, som uppger att de arresterat över 1000 demonstranter de senaste dagarna. De flesta kommer dömas till långa fängelsestraff.
Många i Hongkong är dessutom trötta på demonstrationerna och oroade över det fallande antalet turister och en ekonomi som helt gått i baklås på grund av oroligheterna.
Men långsiktigt kan protesterna ändå visa sig vara oändligt betydelsefulla.
Som BBC konstaterade i ett intressant reportage nyligen handlar konflikten i hög grad om Hongkongs identitet. Är det kinesiskt, eller något alldeles eget? Ska tanken om Hongkong som en öppen och demokratisk enklav i Kina överleva, eller kommer regeringen i Peking införliva det i landets övriga system och politiska kultur?
De som vill bevara Hongkongs särart kämpar förstås i en väldig motvind. Regeringen i Peking vill steg för steg stärka kontrollen, och har hittills gjort det med stor framgång.
Obalansen i makt syns till och med i geografin. Vid Hongkongs västra gräns skymtar skyskraporna och bostadskomplexen i megastaden Shenzhen, med dubbelt så många invånare som i hela Hongkong. Varje dag tillåts 150 personer från Kina emigrera till Hongkong. Det är över en miljon kineser under de år som gått sedan Storbritannien lämnade området.
Mot den bakgrunden visar demonstrationerna och protesterna att det finns en alternativ väg. Att Hongkong vill bevara sin särart.
Och på samma sätt som den kinesiska ambassadens försök att på senare tid påverka yttrandefriheten i Sverige kan protesterna i Hongkong göra oss mer uppmärksamma på vilken sorts regim som faktiskt styr över Kina, och vilka deras ambitioner för resten av världen tycks vara.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
