SÖNDAGSKRÖNIKA Det började med den sista stora devalveringen av kronan. Hur omvandlingen av Sverige fortsatte därefter skulle det vara intressant att läsa en nutidsskildring av, tycker Anders Jonsson.
Tes, antites, syntes och så vidare. Man behöver inte vara uttalad dialektiker och hegelian för att se hur världen utvecklas i världen, Europa och Sverige. Det som kan ses som historiens slut är i själva verket bara början på en motreaktion så småningom.
Just detta belyser Annika Ström Melin väl i sin nya bok Världen sedan 1989 (Natur & Kultur) som kom ut i veckan. En liknande nutidshistoria skulle mycket väl kunna skrivas om Sverige sedan låt säga 1982, det år jag klev in i riksdagshuset som politisk reporter. Annika Ström Melin har jag arbetat med, dels på ekots politikredaktion och på SvD. Vi gjorde bland annat ekots partiledarutfrågningar tillsammans inför valet 1994 och belönades ”för partiledarutfrågningar med sakinriktning och framåtblick”.
Ström Melin vände sedermera blicken mer mot EU och är en av de kunnigaste EU-journalisterna i Sverige. Hon är synnerligen väl lämpad att skriva nutidshistorien om Europas utveckling efter Berlinmurens fall 1989. Hon har också gett sig på att försöka skildra hur hela världen förändrats efter 1989.
Det har blivit en lättläst och pedagogisk genomgång av vad som hänt. Hon skildrar kommunismens sammanbrott och demokratins utveckling, stormakterna, ekonomi, miljö, säkerhetspolitiken och terrorismen, internets betydelse, hälsa, jämställdhet och nationalismens återkomst.
Upplägget är från och till med kapitelrubriker som ”Från öppnare till nya murar”, ”Från digital revolution till falska nyheter” och ”Från EU:s Big Bang till nationalismens återkomst”. För den som är yngre och vill veta hur det egentligen gick till eller för den äldre som vill få hjälp att komma ihåg hur det var är boken en utmärkt redovisning. Men förutom den rena sakframställningen av den faktiska utvecklingen är nog det mönster som framträder det intressantaste. Hur de stora förhoppningarna om en friare och bättre värld som föddes med murens fall 1989 förbytts i något helt annat.
Välståndet har visserligen ökat, men inkomstklyftorna har ökat ännu mer.
Världen blev knappast säker och fri, motreaktionen på den liberala frihetsrevolutionen och globaliseringen har lett till ledare som Trump, Putin, Xi Jinping, Erdoğan och Orbán. Demokratin som ett tag blomstrade är på tillbakagång. Överstatliga överenskommelser för att göra något åt klimatförändringarna och andra övergripande problem blir sällan mer än tomma ord. Välståndet har visserligen ökat, men inkomstklyftorna har ökat ännu mer. Den digitala revolutionen gör att våra liv styrs av diffusa krafter som ingen har någon riktig kontroll över.
Nationen är fortfarande där reella beslut kan tas och de politiska krafter som betonar nationalismen växer sig starkare. Som Annika Ström Melin skriver:
”Att auktoritära och nationalistiska ledare har tömt demokratin på innehåll i land efter land kan … ses som ett slags reaktion på den gränslösa värld som har vuxit fram sedan 1989.”
Det blev alltså inte riktigt som många trodde att det skulle bli efter kommunismens fall i Östeuropa. Historien tog inte slut och den liberala demokratin hade inte slutgiltigt segrat. Det kom en motreaktion, en antites.
Utvecklingen i världen och i Europa förklarar naturligtvis mycket av det som hänt även i Sverige. Globaliseringen, fria kapitalrörelser, migrationen, EU-medlemskapet, internet, klimatförändringarna, allt detta har påverkat och förändrat det politiska klimatet och styrkeförhållandena även här hemma.
Men möjligen skulle det vara intressant om någon tog på sig att skildra den svenska nutidshistorien. Kanske från början av 1970-talet när det starka samhället började knaka i fogarna, eller kanske från 1982 när Socialdemokraterna kom tillbaka i regeringsställning efter sex års frånvaro.
Det började med den sista stora devalveringen av kronan och sedan började omvandlingen av Sverige med bland annat slopad valutareglering och flytande växelkurs, fritt skolval och skolpeng, slopade bostadssubventioner, EU-medlemskap, nytt pensionssystem, generös migration, ett finansiellt regelverk som lett till en historiskt låg statsskuld men samtidigt resursbrist i den offentliga verksamheten och eftersatta investeringar och inte minst en skattereform och sedermera lättnader i kapitalbeskattningen som ökat inkomstskillnaderna radikalt även i Sverige.
Från 1982 inleddes en marknadsliberal reformagenda som fullföljts av socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Den fick sin motreaktion i den nationalkonservatism som så småningom fick som lett till stora politiska förändringar även Sverige. Socialdemokraterna tappade slutgiltigt sin dominerande ställning i svensk politik. Sverigedemokraternas uppgång verkar fortsätta.
En nutidshistorisk skildring av hur det gick till mer i detalj vore intressant att läsa.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
