Efterbörden till beslutet om FRA-lagen tycks bli lång och plågsam. Folkpartiet meddelade igår att en särskild referensgrupp ska tillsättas för att ta fram de förändringar av lagen som ska göras i höst.
Men borgerliga riksdagsledamöter fortsätter att mailbombas av motståndare till signalspaningslagen. "Det känns jättekonstigt att det kommer en kampanj just nu", sa Johan Pehrson, folkpartiets gruppledare i riksdagen, till Expressen nyligen. Men det är egentligen inte konstigt alls. Undersåtarnas uppror mot makten tenderar dessvärre nästan alltid att komma för sent.
Så var det t.ex. när almarna i Kungsträdgården i Stockholm skulle fällas en majdag 1971 för att ge plats åt en stor tunnelbanestation. Samma natt som motorsågarna togs fram, kedjade så många unga och gamla fast sig vid träden att fällningen måste uppskjutas, för att efter en tid helt ställas in. Almstriden har blivit ett symboliskt exempel på civil olydnad och satte spår i hela det svenska sjuttiotalet. Politikerna i Stockholms stadshus togs med överraskning. Förnärmat sa de att det är så dags att nu komma sättande på ömma fötter, när vi i demokratisk ordning fattat våra beslut. Vad fanns ni för ett halvår sedan när de första besluten togs? frågade man.
Svaret var att det fanns en opinion mot almfällningen, men precis som med FRA-lagen lyckades den inte sippra fram genom den representativa demokratins finfördelade kapillärsystem. Man kan gissa att folkliga känslor i miljöfrågor och integritetsfrågor har svårare att tränga fram till "dom däruppe", eftersom sådana frågor sällan är entydigt höger eller vänster.
Det finns uppenbarligen också en annan gemensam nämnare mellan Almstriden och FRA-striden: att opolitiska tjänstemän varit starkt pådrivande och värvat politikerna för sina projekt.
Trots att det kom fram att tjänstemännen vilselett politikerna, att det gick att bygga en tunnelbanestation i Kungsträdgården ändå, utan att fälla almarna, stämplades den i stadshuset styrande socialdemokratin för lång tid framöver som ett okänsligt betongparti.
På motsvarande sätt riskerar statsminister Reinfeldt, som oavbrutet berömmer sig själv med att vara lyssnande, och kanske i vanliga fall också är det, att för eftervärlden bli beskriven som ovanligt politiskt lomhörd.
För trots att moderaterna gör opinionsmätningar, ser det ut som om partisekreterare Schlingmanns frågeformulär har missat FRA-upproret.
Statsministern kan måhända vifta undan signalspaningslagens kritiker med att säga att de bara är en överhettad obetydlighet av opinionen, några hundra bloggare, med några tusen väljare i släptåg.
Men det är inte att rekommendera. För just misstaget att underskatta genomslaget gjorde socialdemokraterna i Stockholm under Almstriden. Ska vi böja oss för gatans parlament? frågade man retoriskt, och medverkade därmed till att det växte fram ett nytt parti, Stockholmspartiet.
Idag lurar Piratpartiet i vassen i FRA-frågan, även om det kanske i utgångsläget inte riktigt känns som det kan komma in i riksdagen.
Men det kan ändå inte uteslutas att de borgerliga förlorar tillräckligt många röster till Piratpartiet och till soffan för att det ska uppstå problem för Reinfeldts gäng i valet 2010.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
