Den korrekta politiken

Statsministern har sänkt rösten några steg. Det låter lite krystat men budskapet går fram. Statsministern försöker låta som en statsman, han lyckas nästan och låter som ja: Göran Persson.

Under gårdagens partiledardebatt hade han om han bara kunnat säkert petat Mona Sahlin i magen. Så pass övertydlig var han med att hon inte förstår det där med ekonomi. Och visst famlar oppositionsledaren när hon tvingas bort från manus i dessa frågor. Och visst kan väl inflationen knappast sägas vara Reinfeldts fel, men det var inte det som debatten kom att handla om.

Statsministern berömmer sig själv för att vara ansvarfull och leda en "reformregering". Den som är emot Reinfeldts reformer är emot reformer för det finns bara en sorts reformer och det är Reinfeldts reformer. Det är helt enkelt roligare att säga ja (till Reinfeldts reformer) än att säga nej (till Reinfeldts reformer) och oppositionen har inga reformer eftersom det bara är Reinfeldts reformer som är reformer och flest antal impopulära reformer på kortast tid vinner.

För man blir inte alltid populär bara för att man för den korrekta politiken varnar statsministern. Nej, nej: först blir man faktiskt impopulär. Det gör ont att göra rätt. Kanske inte i Reinfeldts plånbok men definitivt i någon annans. Den blå skatteväxlingen där 17 miljarder har tagits från sjuka och arbetslösa och skänkts till dem som redan har mest, den svider. Likaså flödet där pengarna strömmar ur välfärden och in i redan välfyllda plånböcker. Men det är bara på kort sikt försäkrar Reinfeldt. På lång sikt är vi visserligen alla döda men Sverige kommer att stå starkare.

Egentligen finns det ju bara två problem med regeringens politik: väljarna tycker inte om den och den fungerar inte.

Idag är det socialbidragen och inte jobben som ökar och precis som Mona Sahlin redogjorde för i debatten så hade regeringen om man fortsatt använda samma räknesätt som gjorde att man i valrörelsen kunde vifta med ett utanförskap på 1.5 miljoner idag varit tvungen att konstatera att samma utanförskap ökat med 5000 personer på två år. Nu har regeringen tack och lov uppfunnit ett nytt sätt att räkna till utanförskap och på detta nya utanförskap biter regeringens reformer:

När den korrekta politiken inte funkar i  verkligheten så är det förstås verkligheten som behöver revideras. Det är ju trotsallt den korrekta politiken och framförallt är Reinfeldt  rasande skicklig som genomför den. Antagligen blir han bara skickligare och skickligare med varje förlorad väljare.

Dessutom pratar han numer alltså med mörkare röst.