Ledare På punkt efter punkt vill regeringen försvåra för icke-medborgare. Besattheten är så stor att det är tveksamt om en del av det någonsin kan bli lag.
Den nya regeringen är besatt av att göra skillnad på människor. En tredjedel av regeringsöverenskommelsen, 19 av 63 sidor, ägnas åt asyl- och migrationsfrågor. Och syftet är inte bara, eller ens främst, att minska antalet människor som får skydd i Sverige. Förslag på förslag i Tidöavtalet handlar om att göra livet svårare för människor som redan lever här.
Sverige har traditionellt inte gjort någon större skillnad på personer med uppehållstillstånd och medborgare. Personer som vistas här med uppehållstillstånd, oavsett om de är arbetskraftsinvandrare, gästforskare eller flyktingar, har haft samma rätt som andra invånare till sådant som sjukvård, skola och barnbidrag.
Det är naturligt: det handlar trots allt om människor som förväntas arbeta och betala skatt i Sverige. De betalar in till pensionssystemet och sjukförsäkringen, de betalar kommunalskatt, statlig skatt och matmoms. Framförallt bidrar de med sitt arbete till vårt gemensamma välstånd. Och ja, det gäller även om de som liksom alltför många nyanlända har en låg lön. Låga löner har som bekant lika lite med folks produktivitet att göra som högavlönades astronomiska lönesummor.
Det är inte svårt att räkna ut att det är samma icke-medborgare som ska övervakas med övervakningskameror
Trots att alla invånare i Sverige har samma skyldigheter, har det länge funnits en nyliberal idé om att människor måste kvalificera sig för vissa rättigheter. Som till exempel barnbidrag och bostadsbidrag. Kvalificering till välfärden brukar beskrivas som en nödvändighet för att kunna ha en stor invandring.
I Tidöavtalet är det dock Sverigedemokraterna som verkar har suttit bakom tangentbordet. Det är deras idéer om nationen som en rasmässig gemenskap, som bara kan tillhöra den som är född in i den, som lyser mellan raderna.
Det ska bli svårare att bli medborgare.
Det ska bli lättare att bli av med sitt svenska medborgarskap.
Alla uppehållstillstånd för icke-medborgare ska vara tillfälliga.
Och det ska bli lättare att utvisa icke-medborgare.
Det är inte svårt att räkna ut att det är samma icke-medborgare som ska övervakas med övervakningskameror, visiteras i särskilda visitationszoner, och gång på gång på gång tvingas visa upp sitt leg för poliser som utför, som det heter ”inre utlänningskontroll”. Det är en politik som riktar sig mot och som kommer att drabba synliga minoriteter. Inte vi som utseendemässigt uppfyller den sverigedemokratiska normen, men alla andra. På väg till jobbet, på dejt, på stranden med barnen.
Icke-medborgarna ska också kontrolleras av moralpolis. I Tidöavtalet har de så kallade Liberalerna gått med på att ”analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel”. ”Med bristande vandel”, står det i avtalet, ”avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad”. Avtalet nämner prostitution ochmissbruk. Men missbruk är inte ”bristande regelefterlevnad”, det är en sjukdom. Prostituerade gör sig inte skyldiga till bristande vandel (det är oerhört att det ska behöva skrivas år 2022), de är brottsoffer.
Avgrunden öppnar sig i sista bisatsen, ”om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.” Total godtycklighet.
Det är högst osäkert om en sådan formulering någonsin kan bli lag.
Men Sverige är förändrat i grunden.
Sveriges statsminister har i sin regeringsförklaring, i tider av klimatkris, krig i Europa och levnadskostnadskris sagt att ”vårt enskilt största svenska ekonomiska och sociala problem beror på stor invandring”.
Utpekade som Sveriges enskilt största problem, under ständigt hot av att utvisas på grund av bristande regelefterlevnad och ”anmärkningar i fråga om levnadssättet”.
Några av oss kommer att ha privilegiet kvar att märkas, höras och synas. Andra får leva här på nåder: inte vara högljudd, inte väcka uppmärksamhet, inte protestera på jobbet och inte störa grannarna.
Plötsligt inser jag att Veronica Maggio sjunger om en förlorad tid i sin förtrollande ”Välkommen in”.
Sång på sång
Det ekar över hela staden
Åh, nått stort på gång
För det är kö från gatan upp till hallen
Och grannarna har klagat sedan kvart över tio
Dunkande hjärtan klockan kvart över fem
Imma på rutorna men ingen går hem
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
