I övergången från Radio Moskva till Sputnik News har den ryska propagandan förändrats. Få hade kunnat förutse Rysslands stöd till fascism och rasism.
I februari 1990 började jag arbeta på Radio Moskva som översättare och senare som diktor, nyhetsuppläsare.
Kontraktet var på två år, det blev tre och ett halvt, lönen var symbolisk (om man räknade i svenska pengar) – men erfarenheten från att ha arbetat inuti den sovjetiska propagandaapparaten och språkpraktiken var ovärderlig.
Början av 1990-talet var – i alla fall delvis – en hoppfull period i den ryska historien, då sovjetväldet föll, nya partier bildades och en ny friare värld föddes.
De äldre på redaktionen berättade hur det hade varit förr – när översättningarna granskades av censuren och den som inte följde de ryska reglerna för hur politiska texter skulle låta på svenska fick offentliga anmärkningar. Själv fick jag en tillsägelse för att jag ville översätta ”Warszawa-pakten” precis så, när det skulle heta ”Warszawafördragsländernas organisation”. Pakt var ju ett negativt ord!
Tjugofem år efteråt ser den ryska propagandan annorlunda ut, om man surfar in på Radio Moskvas samtida efterföljare ”Rysslands Röst” som nu blivit Sputnik News.
Den ryska propagandaradion föddes redan på 1930-talet, och i slutet av 1980-talet, innan man började skära ned på grund av ekonomiska problem, sändes Moskvas världssyn ut per kortvåg på över 80 språk. När det kalla kriget var över fanns det inte samma behov – och heller inte några pengar, så verksamheten skars ned till ett minimum.
Nu finns uppenbarligen både behov och pengar igen.
Sputnik News, på 35 språk, har mycket innehåll, och delvis samma blandning av reportage om kultur, sport och vetenskap. Men största delen är även nu fylld med tydligt vinklade politiska kommentarer, till händelser och påståenden med anknytning till Ryssland i allmänhet och relationen till Norden i synnerhet.
Några rubriker från en vanlig torsdag i januari: ”Ukraina förbjuder ryska böcker”, ”Ryssland näst starkast i världen”, ”Ryssland vidtar åtgärder om Finland går med i NATO”, ”EU kollapsar utan Schengen”, ”Tyskland splittrat och förvirrat”. Stor nyhet är den brittiska utredningen av mordet på Alexander Litvinenko, med den språkligt knepiga rubriken: ”Skulden har tillskrivits på förhand”.
På senare tid har man uppenbarligen också ägnat sig åt att publicera texter som med stor entusiasm vidarebefordras på svenska tvivelaktiga propagandasajter med rasistiska syften.
Mycket utrymme ägnas åt flyktingkrisen och hur den kommer att leda till EU:s sönderfall. ”Först Schengen, sedan euron”. Man berättar om en restaurang i Österrike som portat alla flyktingar.
Så har alltså den sovjetiska radiopropagandan i modern tappning blivit en rasistisk propagandamaskin, och då har jag inte ens nämnt de mer luriga ryska nättroll som sprider samma budskap, fast inte lika inlindat, i nätets undervegetation.
Vad som händer i Ryssland är både svårt att förutse och begripa, men detta – att Moskva 25 år senare skulle stötta franska fascister och ungerska rasister, bland många andra skumma element, det hade ingen kunnat förutse på det hoppfulla 1990-talet.
Inga Näslund är handläggare för Östeuropa på Olof Palme Internationella Center
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
