Amerikanska valrörelser rymmer återkommande signalord till väljarna, som "fri marknad", "budget i balans" och "mindre stat". Den här gången låter den sortens slogans uttalade av republikanernas presidentkandidat John McCain tommare än någonsin. Orden har tömts på innehåll av finanskrisen, men också därför att det inte på länge fungerat i praktisk politik.
Frihet att ge bolån till lågavlönade amerikaner på närmast kriminella villkor har kvaddat det finansiella systemet och de växande underskotten visar att man inte lyckats klara budgetbalansen.
Inte heller har staten blivit mindre. Den har blivit en annan sorts stat. Det menar James Galbraith, professor i Austin och son till den radikale ekonomen John Kenneth Galbraith. Han beskriver detta i boken "The Predator State" som kommit lagom till presidentvalet.
Den gamla sortens stat rymde begränsade men ändå välfärdsambitioner och en vilja att ibland vara en motkraft mot allt för starka ekonomiska intressen. Nu menar Galbraith junior att den stat som i stället vuxit fram under Bush-åren blivit en mjölkkossa för storföretagen. Det kan handla om vaktbolag som utför militära uppgifter i Irak, en stat som vill sälja ut Social Security, vår motsvarighet till folkpensionen, till aktieplacerare på Wall Street, eller överbetala för läkemedelsbolaget för medicinsubventionerna. Inga av dessa utomstående ekonomiska särintressen som håller kongressen i ett järngrepp är intresserade av en mindre stat.
Också i Sverige har den offentliga sektorn bytt karaktär. Den har alltmer blivit en inkomstkälla för storbolag inom vård och skola som getts nära nog fri dragningsrätt av skattebetalarnas pengar. Det fungerar kostnadsdrivande. Vare sig Carema eller Vittra har därmed ett intresse av en mindre stat.
I det nya läget med finanskrisen och fiaskot för de gamla ekonomiska teorierna kommer vi knappast att se mindre offentliga utgifter i vare sig Europa eller USA. Vinnaren i presidentvalet i USA heter kanske varken Obama eller McCain utan John Maynard Keynes, den engelske ekonom som ville häva långkonjunktur med kraftiga offentliga utgifter.
Det växande budgetunderskottet kanske inte är den största utmaningen för Barak Obama om han blir president, utan om han kan utnyttja den våg av folklig idealism som burit fram honom till att börja demontera den storföretagsstat som Bush lämnar efter sig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
