Den omvända sjukvårdslagen

LOV har skapat så stora problem i vården att den måste avskaffas, skriver debattörerna.

Den högt ansedda tidskriften the Lancet beskrev redan 1971 vad de kallade The Inverse Care Law. Den omvända sjukvårdslagen.

Översatt till svenska skrev de:

”Tillgången till god medicinsk vård varierar omvänt med behovet i befolkningen. Denna lag fungerar tydligast när den medicinska vården är exponerad för marknadskrafterna. Fördelning av medicinsk vård enligt marknaden är en primitiv och historiskt utdaterad social form och varje återgång till den skulle ytterligare förstärka feldistributionen av medicinska resurser.”

Så kloka kunskaper hade vi redan för mer än 50 år sedan. Ändå pågår i Sverige ett fullskaligt försök med privatisering av sjukvården. Detta försök har redan fördyrat och försämrat svensk sjukvård. Hittills är det allra tydligast i Stockholm, men  utvecklingen sprider sig nu snabbt till andra delar av Sverige.

Grunden till dessa ökande problem bokstaveras LOV, Lagen om Valfrihetssystem. Den lagen är världsunik och innebär fri etableringsrätt för privata vårdföretag. De har sedan rätt att fritt debitera oss skattebetalare för den vård de utför utan att något tak finns för de totala utgifterna. Inte i något annat land i världen har man ett liknande system. I privatsjukvårdens högborg, USA, måste patienterna och vårdgivarna övertyga försäkringsbolagen om att varje åtgärd som de vill utföra verkligen behövs. Alla inser att ett marknadsdrivet system utan kostnadstak är starkt kostnadsdrivande.

Vilka problem har LOV skapat? De är många och vi kommer här ge några exempel.

Snedvridning av sjukvården. Antalet specialistmottagningar och därigenom antalet specialistbesök i öppenvården har ökat kraftigt i de regioner där LOV införts för specialistsjukvården. Det leder till en kraftigt ökande kostnad. Den gemensamma kakan, våra skatter, är oförändrad. Det finns alltså mindre pengar kvar för att finansiera vården av de svårast sjuka, de som ligger på sjukhus. Patienter med enklare åkommor tar alltså resurser från de svårast sjuka patienterna.

Sjukvårdslagen som säger att sjukvård ska prioriteras efter behov följs inte längre! Vi skattebetalare måste via våra politiker få bestämma hur våra pengar fördelas.

Utarmning av sjukvården utanför storstäderna. Många läkare och sjuksköterskor som arbetade utanför Stockholm har flyttat till mer välbetalda jobb i Stockholm. Svårigheterna att bemanna vården i mindre städer och på landsbygden är stora, med ökande behov av hyrläkare. Till exempel finns en stor del av Sveriges öppenvårdsmottagningar för hudsjukdomar nu i Stockholm. På samma sätt har Stockholms ytterområden dränerats på sjukvård och antalet mottagningar i Stockholms innerstad ökat kraftigt. De flesta gynekologimottagningarna finns i Stockholms innerstad, medan många ytterstadsområden inte har någon gynmottagning.

Kompetensförskjutning. Ett stort antal mycket erfarna sjuksköterskor och läkare har sagt upp sig från sina arbeten på sjukhusen och börjat arbeta i den nya vårdvalsöppenvården. De får där betydligt högre löner och bekvämare arbetstider. Inga jourer. På sjukhusen blir kompetensen för de svårast sjuka patienterna utarmad. Det finns rapporter från till exempel akutmottagningar som förut hade många sjuksköterskor som arbetat flera decennier på ”akuten”. Nu har de mest erfarna sjuksköterskorna ofta bara jobbat något år! Det gör det mindre säkert för oss, när vi blir patienter, att åka till akuten.

Liknande exempel ses inom förlossningsvården och BB där erfarna barnmorskor lämnar arbetsplatsen för arbete inom vårdvalen och kvar finns oerfarna barnmorskor. Komplicerade förlossningar riskerar att få ett mindre kvalificerat omhändertagande.

Utbildning av unga läkare. Läkare under utbildning till specialister måste ha möjlighet att se och behandla hela spektret av sjukdomar som krävs i  respektive specialistexamen. De måste se många patienter med de vanligaste åkommorna men också ha möjlighet att träffa patienter med svåra och ovanliga sjukdomar. LOV har gjort detta omöjligt inom flera specialiteter,

En specialistläkare utan hela bredden i sin kompetens blir inte en fullvärdig specialist. De blir inte den läkare som vi vill träffa när vi behöver hjälp.

Förnyelse av den medicinska kunskapen genom klinisk forskning förhindras. LOV-enheter är sällan med i forskningen och därmed minskar möjligheten att skapa ny kunskap kring de sjukdomar som nu behandlas i vårdvalen.

Samverkan. En stor del av läkararbetet innebär att för svåra patienter samverka med andra vårdgivare. Det kan vara med olika medicinska specialiteter, eller med till exempel socialvården eller åldringsvården. En sådan samverkan kan bara ske om öppenvårdsläkaren har ansvar för ett geografiskt område.

Att stoppa nyrekryteringen av unga pojkar till brottsliga gäng är vår största utmaning i samhället just nu. Det kräver samverkan mellan många olika lokala instanser inklusive lokala barnläkare, skolor, barnpsykiatri, socialtjänst och polis. Sådan samverkan fungerar inte med en vårdvalsdoktor med en önskan att optimera antalet besök hos sig själv och därigenom sin inkomst.

Problemen förvärras med Tidö-lagets nedskärning av resurser till sjukvården. LOV innebär att de privata vårdvalsföretagen har förtur till skattemedlen framför den offentliga vården – en konsekvens av att vårdvalen inte har något kostnadstak. Snedfördelningen ökar.

Finns det då inga fördelar med LOV? Många patienter, framförallt i Stockholms innerstad, har fått en väsentligt förbättrad tillgänglighet till sjukvård för mindre allvarligar sjukdomar. De kan också, om de har en privat sjukförsäkring, gå före i kön om de drabbas av en allvarligare sjukdom.

Inget av detta överensstämmer med sjukvårdslagen. Den säger att all allmän sjukvård ska ge vård efter behov. Sjukvårdspersonalen upplever det som demoraliserande när så inte sker.

Vad måste ske? LOV lagen måste avskaffas. Befintliga LOV mottagningar måste successivt avvecklas. Det måste dock ske varsamt och över tid så att inga patienter kommer i kläm. Den nya ledningen i Region Stockholm med socialdemokraterna i spetsen försöker just nu vända denna utveckling men detta tar tid.

För den socialdemokratiska föreningen BoJH (Bättre och Jämlik Hälsa)

Kjell Tullus, barnläkare, docent

Irene Dolk Castellanos, phil Mag, speciallärare i matematik på gymnasiet, författare

Staffan Engblom, civilekonom, f d avdchef, planeringschef/beställarchef i SLL

Marianne Lindell Fjaestad, leg psykoterapeut

Hans Hägglund, adjungerad professor Uppsala universitet ,Överläkare Karolinska universitetssjukhuset 

Lars Klareskog, läkare i reumatologi

Anders Norman, allmänläkare och folkhälsovetare

Elisabet Svenungsson, överläkare i reumatologi

Elisabet Wennlund, överläkare i geriatrik

Sten Wiktorsson,  ledamot i socialnämnden i Haninge kommun, tidigare planeringschef i Sth läns landsting