Statsvetarprofessorn Peter Esaiasson har väckt till liv den populistiska idén om en elit mot folket.
Kommer ni ihåg »Kör ut dem«-löpsedeln som Expressen tryckte i 90-talets början?
Det var startskottet för en artikelserie som hette »Svart på vitt« och gick ut på att lyfta fram folkets missnöje med att det kom flyktingar från Balkankriget.
Expressen annonserade till och med för serien, och i annonstexten skrev chefredaktör Erik Månsson så här: »Svenska folket har en bestämd åsikt om invandringen och flyktingpolitiken. Makthavarna har en helt motsatt åsikt. Det går inte ihop. Det är en opinionsbomb som är på väg att brisera. Därför berättar vi, med start idag. Precis som det är. Svart på vitt. Innan det smäller«.
Månsson fick sparken en vecka senare, det här gick emot Expressens liberala hållning. Men hans föreställning om en bomb som tickar mellan folk och etablissemang lever igen i svensk offentlighet, inte minst på Expressens ledarsida.
Jag kom att tänka på hur gammal den här myten börjar bli nu, när jag läste statsvetarprofessor Peter Esaiassons artikel på DN debatt i helgen. Där driver han tesen att »det politiska etablissemanget« i Sverige har skadat förtroendet för demokratin eftersom inget parti varit tillräckligt negativt inställt till invandring förrän på senhösten 2015.
På något vis – det beskrivs i svepande och närmast konspiratoriska ordalag för att komma från en akademiker – har det politiska etablissemanget gaddat ihop sig mot medborgarna. Att 87 procent av väljarna inte röstade på ett parti som ville minska invandringen i senaste valet är inget Peter Esaiasson tar med i sin känslomässiga bedömning av stämningen i nationen.
Det finns ett annat namn för den här teorin numera: Sjuklövern. Ordet som Sverigedemokraterna lanserade efter förra valet, i samband med att de fällde regeringsbudgeten och drev fram Decemberöverenskommelsen. Det här, gott folk, är vad ni har att välja på: sju partier som tycker samma, eller oss, »det enda oppositionspartiet«.
Att en elit står mot ett homogent »folk« är en traditionell populistisk idé som bygger på att man struntar i alla andra intressen som verkar mot varandra i en demokrati; fackförbund mot näringsliv, välfärdsvänster mot skattesänkarhöger, hbtq-aktivister mot konservativa, och så vidare. Den brukar väldigt sällan drivas av professorer i statsvetenskap.
Många rasistsajter ropade »äntligen!« åt Esaiassons artikel. Det är vind i seglen när inte bara de vanliga ledarskribenterna som talar om kaos och flytkingpaus bekräftar dem, utan även en universitetets man.
Rasisten Jan Milld var en av dem som jublade. I slutet av 90-talet lanserade hans förening »Blågula frågor« uppropet »För ett medborgerligt samtal«, som skrevs under av ökända högerextremister och moderata riksdagsmannen Sten Andersson, och handlade om att man inte får säga vad man vill i det här landet.
När Milld nu återpublicerar uppropet på sin blågultblingiga blogg är det slående hur likt det är många av de ledartexter som nu skrivs varje vecka av »det politiska etablissemanget« och som handlar om hur åsiktskorridoren hämmar människor att tala.
Nya gränser för vilka grovheter som kan sägas om invandring passeras varje dag, men vad gäller myten om åsiktskorridormartyrerna har inte mycket förändrats sedan »Kör ut dem«-löpet.
Det är en klagosång som har gått på repeat i trettio år.
Det enda som har förändrats är vilka som hummar med i den.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
