Begreppet ”frihet” är centralt i amerikansk politik. Säkert kommer det att finnas med som en retorisk knorr någonstans i president Obamas regeringsdeklaration, det så kallade State of Union-talet i dag.
Men hur fria kan amerikanerna vara om den federala regeringen lånar till 40 procent av varje dollar den spenderar? USA:s statskuld var förra året 1 230 miljarder dollar. Hälften av lånen måste förnyas varje år.
USA har visserligen betalat mer i ränta för sina statsobligationer de gångna sex månaderna än någonsin tidigare, men det är mycket långt kvar till vad skuldtyngda europeiska länder tvingas punga ut. Samtidigt kan sanningens minut för de nervösa finansmarknaderna komma snabbare än man anar. Det är därför dagens State of the Union är så viktigt.
President Obamas ambition har varit att så långt som möjligt undvika att skära i statens utgifter, så länge USA varit kvar i ekonomisk recession.
Nu har USA befunnit sig nere i ett ekonomiskt svart hål i snart två och ett halvt år, men ännu finns inga övertygande tecken på att det ska ha vänt. Fler har visserligen kommit i arbete, men arbetslösheten ligger fortfarande på 9,4 procent. Utan Obamas tidigare stimulanspaket skulle USA:s samlade ekonomi stå på minus, och dessa stimulansåtgärder är nu på väg att avslutas.
Det står klart att den demokratiska administrationen underskattat tillbakagångens djup, och att de politiska möjligheterna minskat att göra något annat än att skära ner. En bild så god som någon av Obamas krympande handlingsutrymme är att kongressen i december valde att fortsätta George W Bushs skattesänkningar, trots att man därmed missade en budgetförstärkning på 858 miljarder dollar.
Samtidigt skrev Obama-administrationens tidigare budgetchef Peter Orszag häromdagen att ”det är svårt att se hur underskotten på medellång sikt ska kunna minskas, om man inte får in mer skatteinkomster från vanliga löntagare”. Men den sanningen duckar Washington för.
Återstår att skära ner. Hur ser de ”ansvarsfulla” besparingar ut som Obama talat om de senaste dagarna?
En besparingskommitté har föreslagit att skära i fattigpensioner och sjukvård för äldre, men Obama tvekar. Republikanerna vill spara mer och Tea-party-rörelsen går längst. De har talat om att helt ta bort närings-, bostads- och storstadsdepartementen.
I sitt tal i dag kommer Obama att utnyttja splittringen på högerkanten och vädja till de minst tokiga republikanerna om samförstånd. Men något samförstånd blir det inte. Vad som väntar är antagligen en smutsig process och i värsta fall ett årtionde av amerikansk stagnation.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
