ledare Det finns en förhoppning om att plötsligt en viss dag ska signalen komma att nu vänder det. Men så kommer det inte att bli.
Befria oss från smittskyddsraseriet! Vi vill tillbaka till det gamla, som det var före pandemin!
Så kan kraven från demonstranter i några amerikanska delstater sammanfattas.
Dock, med runt 2 000 nya dödsfall i coronaviruset varje dag i USA och ett obetydligt antal tester på befolkningen, verkar det riskabelt att börja avveckla smittskyddsrestriktionerna.
Har man i dagsläget 26 miljoner arbetslösa, många med smala ekonomiska marginaler, är det förstås inte konstigt att det blir protester. Men vems frihet är det som efterlyses på demonstranternas plakat? Det känns obehagligt om de friskas frihet ska ställas mot de sjukas.
Och om man kan undra hur det ska sluta, när man på TV-bilderna ser hur en del demonstranter bär på tunga automatvapen.
Diskussionen om att försiktigt lätta på smittskyddsrestriktionerna har nu också börjat i ett antal europeiska länder. Visst är det bra om det går att ge ekonomiskt illa trängda små affärer och restauranger en ny chans.
Men problemet är att det måste ske med full beredskap för att åter bromsa, om pandemin tar ny fart. Eller om det blir en andra våg av corona i höst, som en del befarar. Och vilken trovärdighet har regeringar och myndigheter om man skulle invagga folk i falska förhoppningar?
Det finns – kan man säga – en våt dröm om att plötsligt en viss dag ska signalen komma att nu vänder det. Men så kommer det inte att bli.
Just nu är det tvärstopp, den värsta ekonomiska kris vi någonsin haft. Och olika länder finns också i olika faser av smittspridning. Så det blir ingen kick-start. Ekonomin i stort kommer nog bara sakta och ryckvis att rulla igång.
Nu gäller att varje land står sig själv närmast.
Ett annat skäl till ryckigheten är att globaliseringen i form av öppna gränser, som gynnat företagsamheten, skadats av coronan. Nu gäller att varje land står sig själv närmast. Den ogenerade striden mellan några länder om vem som ska sno åt sig nödvändig sjukvårdsutrustning är en bild av hur stark nationalism och egoism blivit.
Överallt stängs nu gränser. För fordonsindustrin där varje tillverkare är beroende av tusentals underleverantörer kan plötsligt produktionen stanna, därför att en lastbil med viktiga komponenter utifrån försenats eller stoppats i en gränskontroll.
Ännu ett skäl till att vi får en ryckig industriell omstart är att många bolag har dragit på sig stora skulder.
Kanske räddas några av dessa skakiga företag av politikernas generösa räddningsmiljarder i pandemins spår. Andra kvartalets rapporter bli nog betydligt svartare än den gångna veckans redovisningar från första kvartalet. Så räkna med ett betydande antal konkurser framöver, inte minst bland storföretagens underleverantörer.
Det dramatiskt fallande oljepriset kommer att slå ut ett antal skuldsatta amerikanska oljebolag och skapa stress på de globala finansmarknaderna.
Ett tredje skäl till att det inte finns blir någon snabb vändning uppåt för företagen är bristen på efterfrågan i coronans spår.
Ta fordonsindustrin, som med sina 150 000 anställda är vital för svensk ekonomi. Tror någon att det med den massarbetslöshet vi ser är på väg kommer att bli någon rush för att köpa nya bilar? Sakkunniga menar att det inte behövs en enda ny lastbil, om inte ekonomin åter tar fart. Och resebranschen, visst kommer det att bli några resor också i år, men knappast som förr.
Symboliskt är de permitterade flygvärdinnorna som ryckt in som vårdbiträden i en stressad sjukvård. Vem vet, kanske en signal om att vård i framtiden blir viktigare än resor.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
