Det går inte att snacka bort att skattesänkningarna bidragit till det gapande sociala hålet.
De gångna veckorna har medierna vällustigt vältrat sig i ”budgetrysaren”. Men för många människor i Sverige finns ett antal verkliga, smärtsamma budgetrysare som skär djupt in i deras liv. Framförallt finns det ett stort socialt budgethål.
Häromdagen kom det larm om att operationer skjuts upp i brist på sjuksköterskor. Folk får vänta upp till ett år på operationer som i sista stund ställs in. Karolinska har ett underskott på 250 miljoner kronor och har beslutat stoppa nya sjuksköterskevikariat och läkarvikariat.
Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin växer. Flera landsting har bluffat till sig statliga vårdgarantimiljoner till BUP, trots att unga sjuka ibland får stå tre år i kö.
Socialsekreterare flyr sina arbeten. De är överbelastade och klarar allt oftare inte jobbet. Kommuner har inte råd med tvångsvård av narkomaner, som dör i onödan. Vi får större barngrupper i förskolan. Och blivande mammor får ibland åka miltals för att kunna få föda.
Alla kan se den gemensamma nämnaren för dessa problem, en för snålt tilltagen bemanning. Överallt stressade människor med försämrade livsvillkor. Det går inte att snacka bort att skattesänkningarna bidragit till det gapande sociala hålet.
Men hålet vidgas också genom att behoven ökar. De gamla blir inte yngre med åren, och de som är i aktiv ålder pressas och stressas till sjukskrivningar. Konjunkturinstitutet hävdar att skatten måste höjas med över 100 miljarder de kommande åren, enbart för att klara budgetreglerna. Hur ska det då vara möjligt att täppa till det sociala budgethålet?
I budgetdebatten i riksdagen i onsdags hördes många starka röd-gröna röster plädera för att täppa till dessa hål i välfärden. Men läget förvärras av att det på dagordningen dykt upp två andra budgetområden, där det kommer att krävas mycket mer resurser.
[adsanity id=202335 align=alignnone /]
Det ena är det redan i utgångsläget starkt underfinansierade försvaret. Där kräver det spända världsläget en politisk samling kring större materialanslag och andra nödvändiga satsningar.
Det andra är flyktingmottagandet, främst från krigets Syrien. Man kan inte i längden ta pengar från biståndsbudgeten. Och ska det bli ett anständigt mottagande och inte bara passiva förläggningar av tusentals människor med krigstrauman, krävs en uppgörelse över blockgränserna om en mer ambitiös politik.
Inget av dessa tre stora utgiftsökningar – på det sociala området, försvaret och flyktingmottagningen – kan egentligen tänkas bort. Men hur ska det klaras med svaga minoritetsregeringar och en ekonomi där deflation och stagnation hotar?
Det krävs förmodligen en helt ny mer expansiv ekonomisk politik och säkerligen skattehöjningar.
Och det är naturligtvis ofrånkomligt efter nyvalet den 22 mars med ett samarbete över blockgränserna, så att inte flyktingmottagandet politiskt spelas ut mot vanskötta åldringar, en allt mer psyksjuk ungdom och växande sjukvårdsköer.
De rödgröna ska förstås gå till val på sin egen budget. Men nyvalet ger de också chansen att lyfta fram den större, långsiktiga frågan, hur vi på en och samma gång ska klara välfärd, försvar och flyktingmottagande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
