debatt Den politiska tystnaden kring den pågående vårdkrisen har tydligt visat bristande respekt för vår livsviktiga vårdpersonal, skriver Rasmus Klockljung och Emelie Häggdahl från Feministiskt initiativ.
Att pandemin kostat på för sjukvårdspersonalen har nog inte undgått någon. Redan innan den bröt ut var vården i många fall hårt pressad och kämpade med strama budgetar. Närmast dagligen larmar nu läkare och sköterskor i medier om dygnslånga väntetider på akuten, anställda som säger upp sig för att inte bli utbrända, och bristande patientsäkerhet. Var är den politiska debatten som visar på viljan att förändra den ohållbara krissituationen inom vården?
Det minsta de vårdanställda förtjänar är fler kollegor, bättre arbetsförhållanden och en ordentlig löneökning.
Inom intensivvården har påfrestningarna på personalen varit stora, och fram till juni 2021 hade var femte sjuksköterska på Karolinska sjukhusets IVA sagt upp sig. Karolinskas sjukhusdirektör Björn Zoëga sade i december att personal slitit ut sig så hårt att ”de har symtom som liknar krigsskador”.
Enbart under den senaste månaden har personal på flera stora sjukhus i regionen berättat om överfulla akutmottagningar där patienter placerats i alla möjliga utrymmen, och läkare slår larm om en pågående ”katastrof”där patienter dör efter många timmar i akutens kö innan personalen hunnit ta hand om dem – dödsfall som bedöms hade kunnat förhindras om läkarna hunnit ta emot patienterna. Dessutom har barnmorskeuppropet satt ljuset på den usla arbetsmiljön och riskerna för patienterna inom förlossningsvården.
Det minsta de vårdanställda förtjänar är fler kollegor, bättre arbetsförhållanden och en ordentlig löneökning.
En rejäl löneförhöjning har också gjorts – men för nämnda sjukhusdirektör. Björn Zoëga fick ett påslag på tolv procent och tjänar sedan i höstas 270 000 kronor i månaden, visar DN:s granskning. Det är lika med 3,2 miljoner om året, vilket motsvarar sju heltidsanställda sjuksköterskors lön.
Personalen på golvet får däremot nöja sig med 2,8 procents löneförhöjning efter att fackets krav inte accepterats av regionen. För läkarna blev det bara 2 procent. Med tanke på inflationsutfallet på 4,1 procent i december innebär det i realiteten en lönesänkning för all vårdpersonal. Regiondirektören, som själv tjänar 231 000 i månaden, motiverar Zoëgas tolvprocentiga ökning med att han “levererat på en nivå som ligger utöver det som kan förväntas”.
Det anser man uppenbarligen inte att de har gjort som sedan två år och med sin egen hälsa som insats kämpar för att rädda patienternas liv. Det är skamligt och ett hån mot Region Stockholms vårdpersonal.
Feministiskt initiativ ställer sig emot den politiska tystnaden kring den pågående vårdkrisen som nu i två år tydligt visat på allvarliga resursbrister och bristande respekt och omsorg för vår livsviktiga vårdpersonal. Vi ställer oss emot besparingar inom vården och kräver rejäla satsningar på sjukvården och sjukvårdens personal.
Feministiskt initiativ kommer arbeta för en kraftig utbyggnad av primärvården, en ökning av antalet vårdplatser och en ökad grundbemanning av fast anställda. För att uppnå detta krävs bland annat att de som redan arbetar inom vården inte jagas ut från sina jobb genom ohållbara och oacceptabla arbetsförhållanden. Vi vill därför införa en generell arbetstidsförkortning och höjda löner för vårdpersonal.
För att på lång sikt förhindra en kollaps i vården måste vårdpersonalen på golvet belönas för den möda de lagt ner och för alla de uppoffringar de gjort – inte cheferna. Nu har ni tagit hand om oss – det är hög tid att vi tar hand om er.
Rasmus Klockljung, ordförande Feministiskt initiativ Region Stockholm
Emelie Häggdahl, vice ordförande Feministiskt initiativ Region Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
