Det är det här asylrätten är till för

Kriget i Ukraina och Putins mobilisering har en gång för alla visat hur absurd tanken på att bara ta emot kvotflyktingar är.

Putins order om ”partiell mobilisering” av flera hundra tusen ryska män har skapat en våg av skräck och av desperata protester. Under de första dagarna efter Putins order greps över 1 000 personer vid olika former av demonstrationer i alla delar av Ryssland. Putin har redan misslyckats med att mobilisera frivilliga till sitt folkrättsvidriga anfallskrig, så alla vet att regimen kommer att använda våld för att mobilisera de soldater den anser sig behöva.

Människor som hotas av förföljelse, som flyr för sitt liv ska kunna få en fristad.

De som blir inkallade har två alternativ, att riskera sitt liv vid den blodiga fronten i Ukraina, eller sitta i Putin-regimens ökänt brutala fängelser.

Eller fly.

I DN:s reportage från den rysk-finska gränsen cyklar en av dem som riskerar att kallas in på en röd liten hopfällbar cykel. En sån där som går att vika ihop och ta med på T-banan, den ser löjlig ut i den djupa karelska granskogen. Men Finland har bestämt att ingen får gå över gränsen, bara färdas på ett fordon, och det finns inga bussbiljetter kvar och tåget från S:t Petersburg har slutat gå, så vad ska man göra? Det blir så att 35-årige Oleg får cykla ut ur Ryssland. Den röda cykeln är lite av en slump, just i dag var det enda sättet, men det är ingen slump om Oleg får asyl i Finland.

Det är det här asylrätten är till för. För att människor som hotas av förföljelse, som flyr för sitt liv, ska kunna få en fristad. Att vägra bära vapen är inget asylskäl i sig. Däremot kan vägran att delta i krigsbrott, som de som Ryssland begår i Ukraina, massgrav för massgrav, i sig vara en skyddsgrund, enligt Mårten Löfberg på Asylrättscentrum. Det visar en prejudicerande dom från EU-domstolen.

Det är troligt att Ryssland kommer att försöka stänga gränsen. Vakttorn som användes för att skjuta mot människor som försökte fly från Sovjetunionen kommer att tas i bruk igen. Och igen kommer människor att ta sig över gränsen, trots att den är stängd. Putin kommer inte att kunna förhindra det, och inte några försök att stänga gränsen från andra sidan heller.

Det är rätt att låta människor fly istället för att tvingas delta i krigsbrott i Ukraina. Och det är en rättighet.

Asylrätten är individuell, den fastslås i artikel 14 i stadgan om de mänskliga rättigheterna, men den är också ett kollektivt skydd. Genom att asylrätten skyddar demokratikämparna, de som slåss för mänskliga rättigheter, fredsaktivisterna och vapenvägrarna från förföljelse, skyddas vi alla. Mot att despoter och diktaturer får breda ut sig, mot möjligheten att massmobilisera för folkrättsvidriga anfallskrig, mot de hot mot hela världens säkerhet som krigshetsarna utgör.

Borde asylrätten, staters skyldighet att pröva människors individuella skyddsskäl och ge skydd åt dem som flyr undan förföljelse, ersättas med ett kvotsystem? För några år verkade många, även i Sverige, lockade av den tanken. Ett kvotsystem skulle ge förutsägbarhet. Si och så många, det och det datumet. Om man visst på förhand hur många asylsökande som Sverige skulle ta emot, skulle kommunerna få goda planeringsförutsättningar, ett av de finaste uttrycken på kommunal förvaltningssvenska.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har en gång för alla visat hur absurd den tanken är.

Det hade såklart varit omöjligt att hantera de många flyktingarna från Ukraina med ett kvotsystem. Det hade blivit ett organisatoriskt kaos, och folk hade riskerat att fastna i kriget, på fel sida av en byråkratiserad gräns.

Istället visar hanteringen av flyktingsituationen att solidaritet fungerar, som det europeiska flyktingrådet ECRE konstaterat. Aktiveringen av massflyktsdirektivet, som skapats för just en sådan här situation, gjorde det inte bara möjligt att fokusera på att ta emot de skyddssökande med te och värmande filtar istället för månadslånga asylprövningar. Massflyktsdirektivet gjorde det också möjligt för människor att resa fritt inom EU och förenas med släktingar och familjemedlemmar. Att vara nära människor man älskar: oumbärligt både för den första tiden och för långsiktig integration.

Det har beskrivits som ett dilemma för regeringarna i Europa: borde ryska män få skydd i EU, eller borde de tvingas stanna kvar, och slåss mot Putinregimen inifrån? Dilemmat förutsätter ett antingen eller. För det första skulle förmodligen en massflykt från mobiliseringen, som Svenska Freds påpekar, mer än något annat undergräva regimens självförtroende och stödet för den (förutom att bristen på soldater skulle minska regimens reella möjligheter att vinna kriget). De val som män i mobiliseringsålder har i Ryssland idag är mer komplexa. Möjligheten att i sista hand kunna fly kan vara det som ger mod att protestera. Att upprätthålla möjligheten till skydd i Europa är att upprätthålla ett skydd, en livlina, för de som väljer att stanna kvar och protestera inifrån.

Det är det här asylrätten är till för.