Det är inte censur, det är anständighet

ledare Lagom till jul blossar debatten åter upp om texter från förr. Men ibland är det rimligt att ta bort förolämpande och sårande delar. 

Ni minns säkert debatten om Pippi. Både i böckerna och i serien valde man att ta bort de delar som idag anses mycket förolämpande och sårande. Helt rimligt tyckte jag då och det tycker jag än.

Men folk rasade, såklart, och skrek “censur”. Att det kom från högerextremt håll var väl ingen nyhet, men det var många andra som var kritiska till detta och det får man ju vara. Argumentet “det är bättre att diskutera detta med barnen” fördes men alla småbarnsföräldrar vet att det inte fungerar i praktiken. Man sätter på något på TV:n medan man lagar mat och litar på att programmet inte innehåller något stötande. Som vuxen är det omöjligt att alltid finnas där och förklara varför vissa begrepp användes då men inte nu. Men framförallt: kulturen måste förändras i takt med tiden. Det folk sade eller skrattade åt då, kan vi med avsmak se tillbaka på idag. Det är inte censur, det är anständighet.

Nu har det i Storbritannien blossat upp en liknande diskussion kring den populära jullåten The Fairytale of New York av bandet The Pogues. BBC Radio 1, som vänder sig till ungdomar, har beslutat att “censurera” orden faggot och slut, två väldigt nedsättande och kränkande ord.

Det är inte så att tokhögern värnar om den kulturella friheten.

Låten handlar i korthet om en missbrukare som hamnat i fyllecell. I sitt rus tänker han på alla de uppslitande bråk han haft med sin tjej och utan att egentligen veta kan jag anta att det är ungefär så det låter när två påtända och rätt ledsna personer står och skriker på varandra. Låten är brutal och långt ifrån så idyllisk som julafton brukar porträtteras. Att skrika misogyna och homofoba uttryck är så att säga autentiskt och är en del av att skildra en verklighet många inte har insyn i.

Men nu ska orden bort när låten spelas för den yngre publiken. The Pogues tycker själva att det är bra. Ändå måste jag erkänna att jag instinktivt reagerade när jag hörde detta. Men sen tänkte jag några varv till och kom fram till att jag ändå inte tror att den konstnärliga friheten är hotad för att man tar bort två nedsättande ord.

Vad som däremot är under hot är kvinnors och HBTQ-personers rättigheter. Där får man helt enkelt göra en avvägning. Hotas den konstnärliga friheten av att faggot och slut försvinner? Men största sannolikhet inte. Kan det finnas folk som på riktigt njuter av att få skråla med i dessa nedsättande ord och därmed bidra till ökad stigmatisering av utsatta grupper? Med största sannolikhet ja. Det finns många låtar med modifierade texter som ska passa bättre på radio. Egentligen är det inga konstigheter.

Men de högerextrema rasar. Det är inte så att tokhögern värnar om den kulturella friheten. Snarare vill man ju göra extrema inskränkningar i kulturen och detaljstyra vad som ska produceras och inte. Högern ser detta som ett bevis på att vänstern är humorbefriad och lättkränkta. När alla vet att det egentligen är högern som är det, och som i ett andetag vill lägga ner public service. Den kulturella frihet är ett fundament i en demokrati och politiken ska hålla en armlängds avstånd till kulturen. Det är en oerhört viktig princip att värna.

Vänsterns svar måste samtidigt vara något annat än att studenter har rätt att få en triggervarning så fort ett ämne känns stötande.  Att kunna skildra verkligheten innebär ju att det kommer att vara brutalt emellanåt. För verkligheten är ju inte en rosaskimrande dröm, den är många gånger skev och upprörande. Hur ska detta skildras? Vad får skildras? Eller att alla kulturella yttringar som skildrar något obekvämt ska tas ned. Hur ska historiens vidrigheter skildras? Jag tror vi har en mycket farlig, och tråkig, framtid om kulturen inte får uppröra.

Fairytale of New York är dock inte den enda jullåten som debatterats. Låten Baby it’s cold outside, som bland andra både Frank Sinatra och Ella Fitzgerald har framfört, handlar om en man som tjatar sig till att en kvinna ska stanna kvar, till den milda grad att han verkar blanda något skumt i hennes drink. Det slutar med att han låser in henne hos sig. En rätt vidrig låt helt enkelt, som bland annat bannlysts på vissa radiokanaler i både Kanada och USA. Rätt eller fel?